Så. Jag tycker om Pike Place Market. Så mycket vackra miljöer, så många goda dofter. Bröd, kakor, frukt, te, rökelse, kryddor… Inget bra ställe att gå till när man är hungrig, och även om jag inte var hungrig när jag kom dit så blev jag det efter ett tag.

Köpte min sambal oelek i en skum liten asiatisk butik utan prislappar, av en pytteliten kassörska som ursäktade sig säkert sju gånger över att de bara kunde ge endollarsedlar i växel. Det är ju dem jag vill ha, ju. Busspengar. Sen vandrade jag omkring i några timmar, misslyckades med att hitta snygga ramar, och fick ett antal moraliskt tveksamma sms från maken.

Ekonomiska noteringar:

Bussresa: $1.25
Sambal oelek (skäl till bussresa): $1.99
Blåbärsscone: $1:50
Thai-iste: $ 2.07
Real Change: $ 1
Bussresa hem: $1.50

Det finns någon slags logik bakom det där. Jag lovar.

Dessutom: varför blir jag alltid jättekissnödig just när jag väntar på bussen och har tjugo minuter trängsel-med-främlingar-och-tretusen-onödiga-stopp innan jag kan gå på toa? Suck.

Men jag tog inga kort. Inte på Pike’s. För mycket turistvarning. Sorry.