Åsa skrev om klassträffar, och sånt vill man inte vara med om om man är jag, men när jag springer in i en blogg tillhörande en klasskompis från gymnasiet som jag verkligen gillade, då blir jag glad. Gladkaka? :)

(Nu tittar maken lite trött på mig. Jag och min blogg, la la la. Etc.)

Men! Det var inte det vi skulle prata om idag. Vi skulle bli inspirerade av Åsiktstorped-Micke istället, och prata gångstilar. Alla går olika, det vet vi, och jag går speciellt fult, men det var inte temat, det heller. Det handlar om Jönköping.

En sak vi ofta lade märke till där och då var att en viss sorts killar – jag vet riktigt hur jag ska klassificera dem, men spänntyper helt enkelt, gick omkring och såg ut som om de bar omkring på en tyngre, otymplig apparat. Svags bakåtlutad, bredbent fast med fötterna ihop, armarna böjda… Inte bara killar förresten, teaterläraren på gymnasiet fick en gång säga till en klasskompis till mig att hon inte kunde gå "som om du bar på en teve." En annan gång höll en polares bekant på att åka på stryk då han i onyktert tillstånd ropade till en lika överförfriskad typ någon i stil med " Öh, sätt ner kylskåpet!"

Okej. Men finns det här på andra ställen? Jag märkte det aldrig i Lund, men Lund var så jävla fullt av brats, och spänntyper läser väl inte vid universitetet? De får jobb på Manpower eller blir elektriker. Här i USA har jag sett typen, men inte gångstilen.  Finns den där du bor? Är det en svensk håla-företeelse? En svensk spänn-företeelse? Eller bara Jkpg? Tål att undersökas.

Folk som inte kan använda stora bokstäver i namn och i början av meningar. Grammatik finns av en anledning, kids.

Folk som använder <font color="">. Inte bara förstör det hela sidans semantik, det är fruktansvärt fult.

Bloggtemplates med dålig kod. Ska ni designa officiellt åt en bloggsite ska ni fan kunna koda ordentligt = layouter som inte pajar med för mycket text, som validerar som korrekt xhtml, som har någon form av struktur som går att läsa.

Java/php-knappar som pajar kod (min blogg klarade inte av att validera p.g.a blogsomes banner. Så jag tog bort den. Jag bryter förmodligen användaravtalet, men bryr mig inte riktigt.)

Bloggtemplates som är distraherande eller dåliga (Times? Ska ni använda serif-typsnitt, håller till Georgia etc.)

Dagens outfit. Behöver jag överhuvudtaget säga mer?

Folk som bara rapporterar DN-nyheter för att länkas, utan att ha något att säga.

Folk som kommenterar i bloggar bara för att säga "kolla min blogg". Ni kan väl åtminstone låtsas var intresserade av det aktuella inlägget?

Folk som bloggar på Aftonbladet. Tidningen är inte bara Sveriges sämsta skvallerkvällstidning, den har en jävligt ful hemsida också. Och det smittar bloggdelen.

Beep.

Anna wtf! Klockan är inte ens två, och jag har redan städat hela lägenheten, tvättat, och skrivit en handlalista.

Hade en mkt intressant konversation med grannen i förrgår (om jag inte nämnt det innan, kan jag upplysa om att vår lägenhet är en av två i ett hus.) Vi har mycket trevliga grannar; de är inte högjludda, snor inte våran post, plockar ut vår soptunna på söndagskvällarna om vi glömt, o.s.v. Iallfall pratade jag med Grannen J (som inte ska förväxlas med JI, JII eller JIII) angående en tvättlina. Jag hade precis sett en utomhustorkställning (torkvinda) som inte var alltför dyr:

Grannen J: Men var skulle den stå?
Jag: Här ute, i trädgården.
Grannen J: Men alltså, pajar det inte gräsmattan? Får vi det?
Jag: Nej, den står på ett ben, kanske två och en halv tum i diameter. Det är ingen fara.
Grannen J: Jag förstår inte hur den ser ut.
Jag: Det är ett ben, och så fyra armar som går ut, och mellan armarna går en torklina liksom i en spiral.
Grannen J: Jag fattar inte riktigt… men jag har aldrig lufttorkat tvätt innan… Hur långt tid tar det?

Jag var nästan tvungen att gapa lite där. För en sån som jag, som inte torktumlare alls förren jag flyttade hemifrån ("onödig, får inte plats och drar för mycket el" sa min ömma moder) är det helt otroligt att han aldrig hängtorkat kläder. Någonsin. Och han är i trettioårsåldern. Visserligen kommer de från Georgia, men iallafall. Han hade även åsikter om utsikten, vilket verkar vara big deal här, av någon anledning; där jag och KJ bodde för några år sedan fick man inte ha kläder av någon form hängande på balkongen. I ärlighetens namn skiter jag i deras utsikt (de har ett litet fönster år det hållet och många fönster åt alla andra håll) om jag kan spara el, så torkvind blir det. Fast  igår var det en lapp på dörren: han var forfarande orolig över hur det kommer att se ut, och tycker vi borde ringa hyresvärden och kolla. Suck.

Aaaaaaaaah.

Räknade just antalet pers på svärmoderns föreslagna inbjudningslista till familjebrölllopsfesten i juli. Sjuttioen pers! 71! Herrejävlar. Men mina fyra, plus oss och makens familj, blir det nästan nittio pers.

INTE!

Hon får snällt plocka bort c:a trettio (eller femtio? Snälla?) tack. En farmors kusin han aldrig träffat? En person han inte ens vet vem det är? Nej nej nej. Inte. Jag vägrar. I morgon dag. Lyckligtvis är jag jävligt bra på att vägra, så det kommer lösa sig. Fast jag skulle helst föredra under tjugo iallafall. Det blir dock inte fallet, ety svärmodern tar chansen att träffa släkten. Suck.

Mitt vänsta bröst är i vägen. Jag vet hur det hände, men så är fallet. Jag gissar på dum behå, men å andra sidan var det likadant i morse (utan.)

Bytte bh. Vej ej riktigt om det hjälpte. Jävlar skit, det är ju inte som om det flyttat precis.

Harumphf.

Så. Nu har jag äntligen fått tummen ur och installerat lite sköna extensions i Firefox. No more ASCII, och jag har svensk stavningskontroll. Som förmodligen inte funkar.

Men iallafall. Glad.

Är jag sen eller är jag sen?

Hon får heta Metallica! Yay!

(tidigare inlägg: Namnidioti på högsta nivå, Look at them weirdos, Mer om namn och konformitet )

Ms Keep Your Distance listade vad hon har pluggat genom åren, och då tänkte jag att jag kunde göra likadant. Iochförsig har jag varit på en rak linje mot en examen i filosofi och genus (jag har en motsvarande fil kand, men hoppade av min magisteruppsats p.g.a en massa överjävliga anledningar, som jag kommer berätta om vid ett senare tillfälle), men det blev en massa annat också för att fylla ut poängen.

Filosifi (så klart)
Genus / Kvinnoforskning (PLU skilde inte mellan de två, jag menar personligen att det är en jävla skillnad mellan t.ex. Gender in anthropological research/Women and men in world cultures (genus, så klart) och Scandinavian women writers (revisionistiskt kvinnoforskning)
Antropologi (social, intro till biologisk, och arkeologiskt teori (i USA klassas arkeologi under antro))
Religionsvetenskap
Creative Writing
Political Science (statsvetenskap?)
Lingvistik
Etnologi

Det mesta där uppe, förutom genuset, filosofin och antron, är småkurser, fyra poäng var. Antro var något jag var förvånansvärt förtjust i, jag ogillar människor men är svag för kulturstudier. Biologisk antropologi är dessutom härligt naurvetarnördigt på ett för mig helt hanterbart sätt (+ crush på föreläsaren.)

Writing och religion var särskilt patetiska, writing var obligatorisk för internationella studenter, och vi satt fyra skandinaver med ett gäng koreaner och japaner som förökte knåpa ihop fullständiga meningar. Lärde mig dock vad en massa grammatik hette på engelska (glömde lika snabbt.) Religion var också väldigt basic, men intressant. Och jag var bara nitton.

PolSci… 4p igen, underbar walesisk professor, dåliga resultat. Det var enkelt, så jag glömde plugga. Internationella relationer, etc. Men jag kan grunderna nu, det känns skönt när dumma amerikaner kommer med felaktigheter har jag mitt gyllene statsvetenskapliga svärd och kan… peta lite på dem eller nåt.

Lingvistik var väldigt kul, men kursen var så fruktansvärt långsamt upplagd (mest lärarstudenter, därför? Och jag är inte elak, de flesta är puckade, jag har anekdotiska bevis ;)¹ ) att jag kunde ha lärt mig dubbelt så mycket om vi bara jobbat på lite. Det mesta glömt.

Etnologi läste jag 20 p av när jag hoppat av praktisk filosofi i Lund (jävla analytiker- jag lovar att skriva mer) och det var förvånansvärt intressant (kulturstudier igen.) Dessutom lärde jag mig, och knöt ihop min tidigare kunskap, mer än jag trodde en A-kurs kunde låta en göra. Mer om det senare, det med.

Ugh. Jag betalade just 25 dollar för att ett brev till Skattemyndigheten i Jönköping skulle komma fram två till tre dagar tidigare. Saken är nämligen den att dumma dumma jag har skjutit upp att anmäla vigsel till svenska staten. Sen januari. Nu vill amerikanerna ha ytterligare ett personbevis från mig, och skulle det stå fel civilstånd…

Fråga: varför tar det, enligt damen på folkbokföringens telefon, (jo, jag satt uppe halva natten och ringde skatteverket) fjorton dagar att registrera en vigsel som skett utomlands? Från typ Japan förstår jag, men ska det ta två veckor att fatta ett vigselbevis på engelska? Paniiik!

Skit etc. Nu ska jag städa, ty det är fredag.

Man kan ska säga nåt så här på torsdagskvällen. Man kanske ska bastardisera Arthur Dent-citat? It must be Thursday, I could never quite get the hang of Thursdays.

Jo. Måste komplettera mina uppehållstillståndspapper. Fan.

Och så vaknade jag efter tio timmars sömn med konstigt ont i sidorna. Inte vid magen, utan uppe runt bröskorgen. Jag kan inte lyfta armarna. Hur i helvete sträcker man sig i bröstkorgen? I sömnen?

Jag vill inte jobba på mitt frilansprojekt. Jag viillll iiinnteee. Så jag skjuter upp det tills i eftermiddag; hellre få lägenshetsmåsten ur världen medan maken är på jobbet. Jag hängde upp den nya spegeln idag, och städade ur en kartong som stått och väntat sen i december.  Jag har krossat porslin också, och nej, jag var inte arg, och inte heller dålig på att diska. Jag har utvecklat ett plötsligt intresse för mosaik, för vad är inte roligare än att paja saker och sen pussla ihop bitarna och limma med limpistol? Kom igen, något måste jag ju göra med min tid.

Åh just det. Jag köpte en tröja som var turkos igår. Ramlade du av stolen nu, A?

Åååsa! Nu hittar folk hit på ‘ritualsex‘ med. Ditt fel, bara ditt.

Andra intressanta saker folk hittar hit på:

Ben Jerrys, Ben & jerry s, Ben Jerry &, och otaliga varianter (tipstops? www.benandjerrys.se), jättekissnödig -barn -gravid, inredningsbutiker helsingfors (sorry), mindervärdeskomplex (ouchie), etnologi skvaller (sorry igen) jävla folk som inte svarar (eh, jag var etta på den sökningen. Frusterad much?) dåliga saker (tack!), godaste latten (hittar du inte i Sverige), Salma Hayek kommer ifrån (what?!), usa grädde sverige half (& half? ungefär samma fetthalt som kaffegrädde.)

Tråkig? Moi? Jag vet inte var du pratar om. 

Jaha.

En till Hulken-film. Lite konstigt, eftersom ettan inte gick så bra, men vaddå. Edward Norton som Bruce Banner/Hulk, lite intressant. Vi gillar Norton; han lyckas nästan jämt. Ang Lee has bytts mot Louis Leterrier, var filmer jag inte sett, så honom kan jag inte ha någon åsikt om. Men. Men. Manus skrivit av rövhatten Zak Penn, som hittils har spytt ut skitmanus till Elektra och X3. X3, som pajade en så underbar översättning till filmmediet, som förstörde det bästa och mest intressanta temat i hela Marvels universum (Dark Phoenix saga), som dödade Scott bokstavligen, och resten av karaktärerna nästan lika mycket bara genom att vara så jävla fel, åååååhh. Jag kokar bara jag tänker på det. Hatkaka till Penn. Och jag kommer inte i närheten av den här gröna historien, inte någonsin.

Ja jävlar vilken morgon.

Jag, well, vi var nere i  Tukwila i morse för att ta biometri (för tredje gången) i morse. Naturligtvis missade vi avfarten, naturligvis fick jag panik (vi var precis vid flygplatsen, jag får panik av flygplatser, av att vara sen, av hotet att de skulle "consider my application abandoned", vilket skulle vara fallet om jag missade min tid) och fick t.o.m. maken att börja gråta då jag är jävligt elak emellan hyperventileringarna. Iallafall var jag en kvart sen, vilket inte spelade någon som helst roll eftersom jag fick vänta i en och en halv timme, emedan tvn ljudlöst berättade något om skottlossning i Virginia som jag inte fattade. Fick sedan stå ut med att en fet svettig man iklädd plasthandskar tog alla mina fingeravtryck plus handflatan typ tre gånger innan det funkade, foto och näthinnescan. Blä.

Eftersom vi ändå var nere i Southcenter passade vi på att skaffa grejer till min mosaik, och hittade en spegel! Nästan lika stor som den på IKEA, like prålig och halva priset. När spegeleländet till slut var inbaxad i bilen fick jag sitta framåtlutad utan säkerhetsbälte hela vägen, och Bowieskivan pajade, så det fick bli radio, där vi fick reda på att 31(edit, 33) pers blivit ihjälskjutna på Virginia Tech. Som om det inte räckte med tjejen här på UW som mördades förra veckan. Gun restriction laws, anyone? Men nej då.

Men åh. Jag älskar den här staden. I onsdags var ju maken och jag och handlade, och idag hjälpte vi Rödhårig och hennes pojkvän att flytta från sin etta i downtown till ett hus i (och, visade det sig, på) Beacon Hill. Och jävlar vad fint det är! Mariners spelade hemma (och vann! Käka gräs, Texas!) så det var nästan folktomt på gatorna när vi körde dit. Stora delar av västkusten har inte fattat det där med att bygga uppåt än, men i stadskärnorna fungerar det. Tegel dessutom, inte plaststen eller konstiga Washington-granflis. Var tredje butik är en coffee shop. Seattle känns på riktigt på ett helt annat sätt än Tacoma – och så har man Elliot Bay, och bergen ute på halvön i sikte så fort det inte är panikdimma.

Hemma. Inte så dumt.

… så jag kan göra helt tvärtom…

Blir det stjärnfall också i så fall? (De hade varning för ras tidigare i år. Är det någon som gör det här med flit? Får jag dricka vin direkt ur flaskan? Trotsa Newton? Ligga kvar i en park hela natten? Ok. Jag ger mig.) 

Jag måste bara säga att jag är väldigt söt idag. All Kaylee-hår och sextiotalsstil på kappan. Plus att jag är bäst på snabba, goda middagar. Yay mig.

För ett tag sen hade Ms KYD en väldigt rolig kortversion av 300. Den här är ännu roligare, i dialogform, på engelska. Känn dig dock inte ledsen för det, KYD, den här tjejen, en "Cleolinda Jones", har fått en bok utgiven med sina kortversioner av filmer: Movies in Fifteen Minutes (bloggen.)

::gigglesnort::

Nu är jag trött i fötterna, och ögonen, och hjärnan. Var det så när jag tillbringade en dag på stan i Sverige också? Jag var iochförsig aldrig tvungen att shoppa med en make som inte vill ha någonting, som blir uttråkad och som tycker att allt är för dyrt.

Köpte vi nåt då? Jodå. Ett par flip-flops, mat, och världens snyggaste zink-ampersand att hänga på väggen. Och balsam. Inga t-shirts till maken blev det, och ingen sommarklänning till mig (den finaste jag hittade ville jag verkligen ha, men inga $128 går till klänning här inte.) Men fina bilder tog vi – vill ni se?

Sen kom vi hem, och jag fick telefon från framtida chefen B med meddelande om att han ville vara framtida chef. Jag fick mail från S redan förra veckan, men jag vågade fortfarande inte hoppas riktigt hoppas att de inte tröttnar i väntan på att mina papper blir klara. Nu verkar de ganska villiga att vänta ett tag, så jag hoppas.

Min skrivbordslampa pajade, så jag ska gå någon annanstans och läsa.

The Arks nya skiva släpptes på CD idag onsdag (digitalt i måndags.) Varken DNs eller Svenskans recensenter gillade den, men Fredrik Strage på DN (nej, jag tänker inte länka, jag pingar twingly och tänker inte listas brevid recensionen, tackar som frågar) har en intressant poäng: även om ingen verkar avsky The Ark, är det svårt att hitta någon som avgudar dem. Bortser man från de italienska tjejerna som hänger på thearkworld.coms forum, har alla jag träffat på haft ungefär samma attityd som jag: kul, rolig musik, jag köper skivan och lyssnar på den, Ola är söt (inte ens min strejta make skulle kunna se dem live och inte bli liite kär i Ola), vad var det vi pratade om nu igen? Absolut bra och rolig musik, men ingenting man tar på fullt allvar. Jag diskade en jävla massa disk igår, men eftersom jag lyssnade på Prayer for the Weekend hela tiden blev det kul.

Jamen skivan då? Jorå. Personligen tycker jag den känns lite… skramlig? Jag saknar något av volymen i låtarna från State of the Ark, lite mer andrastämmor skulle inte skada. The Worrying Kind når defininivt inte upp till kvaliteten på resten av låtarna. Min favorit är annars Death to the Martyrs, om någon som man tyckte var cool, men som aldrig förändrats och som man plötsligt inser är en jobbig poser: "Now forgive me, I considered it both radical and wise / but for god’s sake, I was fourteen at the time". Prayer är mindre politik och mer personligheter, men jag har inte lyssnat in den ordentligt nog för att kunna säga vad jag egentligen tycker om det. Inte slår den mig i magen med brilljans, men den är kul och charmig, och det räcker gott för mig.

(USA-turné nu, kthnx!)

Jag blev dattad av björnen. 

DAGENS VILL HA: Arbetstillstånd, jobb, nya skor
DAGENS KLÄDSEL: svarta jeans, svart långt linne, svart farfartröja.
DAGENS SMINK: Standardunderlag och sotögon, räknas läppbalsam?
DAGENS FRISYR: Le yvig hästsvans
DAGENS HÄNDELSE: Maken fick ledigt imorgon!
DAGENS LÅT: Death to the Martyrs med The Ark
DAGENS PLANER: Slica en layoutmall, bibliotek, kaffe, lämna saker på secondhandaffären. Avklarat.
DAGENS SAKNAD: Inte mycket. A?
DAGENS DUMMASTE: Vädret. Först svettades jag, sen fick jag frysa.
DAGENS SJUKA: Logiken i Jasper Ffordes böcker.
DAGENS DROG: Choklad.
DAGENS ROLIGASTE: Logiken i Jasper Ffordes böcker.
DAGENS FAVORIT: Death to the Martyrs med The Ark.
DAGENS KÖP: Überbilliga tallrikar som ska krashas och bli mosaik.
DAGENS GODIS: Choklad. Och jelly beans.
DAGENS HUMÖR: Gott.
DAGENS ORD: Cunt.

Och, being evil, dattar jag i min tur  Åsa (uppsats schmuppsats), Åsiktstorped-Micke och Lilla Duktig.