Jag tänker inte hålla koll på flickan som inte får heta Metallica, inte här på bloggen iallafall (det klarar ni alldeles själva.) Men. Men. Jag kände att det behövdes ytterligare en kommentar, om inte till den faktiska situationen så åtminstone till en del av de reaktioner den startade.

I blogglänkarna från DN och SvD fanns det två slags respons: Men Hur I Helvete Kan Man 2007 Fortfarande Lagstifta Om Vad Folk Ska Få Heta? (den jag representerade), och Hur I Helvete Kan Man Döpa Sina Barn Till Ovanliga Saker? I den senare fanns det kanska sällan faktiska försvar för namnlagar, även om de uppenbarade sig längre ner i kommentarerna enligt principen "folk klarar inte av att namnge sina barn ordentligt, så lagar behövs." Oftast var reaktionen någon form av moralisk indignation, man var helt enkelt upprörd över att barn utsattes för den form av sårbarhet som ett ovanligt namn innebär. Bland de argument som användes fanns:

I: Det är egoisktisk att döpa sina barn till något ovanligt (underförstått: som ni tycker är coolt) utan att de kan säga till. Iochförsig sant, men man kan lika gärna argumentera att det är egoisktiskt att föröka sig i en redan överbefolkad värld, att det är egoisktiskt att vilja föra sina egna gener vidare, att det är egoistiskt att skapa en varelse som måste leva i en värld på väg utför… Jag påstår inte att ovanstående argument nödvändigtvis är sanna, men de är precis lika möjliga som att namngivning i sig är egoisktiskt¹.

II: Som förälder har man ett ansvar att alltid och utan undantag sätta sitt barns bästa i första rummet. Jag tänker inte argumentera mot det.

III: Barn far alltid, eller så ofta att undantag är irrelevanta, illa av att ha ett ovanligt ("konstigt") namn. Hur vet vi hur sant det är? Barn är elaka, upprepades det i bloggkommentarerna, barn är grymma. Och det är sant. Men vem som drabbas av mobbarnas knytnävar beror på så oerhört mycket mer än vad man heter. Utsående öron, tjocka ben, dålig i handboll, vadsomhelt kan skilja ut en invivid (klassens mobboffer när jag gick i högstadiet hette Elin. Populäraste tjejen? Sandy.) Jag ser samma argument som när man inte ville låta samkönade par adoptera, och eftersom det passar nu med, tänkter jag citera The Ark-låten Father of a Son:

Försöker folk säga att det är föräldars plikt att skapa små varelser som passar in i alla situationer utan friktion?

Jag tror det. Inte medvetet, förstås, men det fanns en pyrande konformism i diskussionen, och den skrämde mig. VÅGA inte låta ert barn vara ovanligt, VÅGA inte sticka ut. Flera gav exempel på underliga namn deras vänner och klasskamrater haft, och de kval de fått lida för dem. Intressant nog var det inte sällan namn av utländskt ursprung, eller något som hade en fonetisk likhet med (laddade eller helt neutrala) ord. En kvinna bloggade (hittar inte bloggen nu) att hon t.ex. aldrig skulle döpa en dotter till Britta, eftersom det rimmar på fitta. Därför tycker jag nu att vi ska sätta upp en samling regler om vad barn får döpas till.

1) Ovanliga och ”påhittade” namn går helt bort. Finns de inte i en namnbok är det kört.
2) Namn som liknar något ord av någon form ska förbjudas.
3) Namn ur fel generation (föräldars eller mor- och farföräldrars) förbjuds, då dessa är hopplöst fel.
4) Omoderna namnbildningar, t.ex. dubbelnamn när dessa inte är moderna, förbjuds.
5) Utländska namn förbjuds, även till barn av invandrade föräldrar (undantag: i s.k. invandrartäta områden är de tillåtna, så länge de följer den etnicitet som är i majoritet. I Rosengård förbjuds alla stereotypt svenska namn.)

Jag vet att jag låter lite Fredrik Lindström, men namnmönster och – mode förändras. De första föräldarna som döpte sin dotter till Tindra måste ha fått utstå en del kritik – namnet var nytt på topp 100 över flicknamn 2001, men ligger nu runt placering 25 och är knappast ovanligt². Man vänjer sig, barn med, och det är det enda sättet få någon slags förståelse. Även om barn kanska är grymma av naturen är det inte barn som bestämmer vad som är okej och vad som är konstigt. Om inte vuxna människor kan acceptera att alla människor inte är likadana ok att det är okej, hur ska deras barn klara det?

---