Om att bära omkring på TV-apparater
Åsa skrev om klassträffar, och sånt vill man inte vara med om om man är jag, men när jag springer in i en blogg tillhörande en klasskompis från gymnasiet som jag verkligen gillade, då blir jag glad. Gladkaka? :)
(Nu tittar maken lite trött på mig. Jag och min blogg, la la la. Etc.)
Men! Det var inte det vi skulle prata om idag. Vi skulle bli inspirerade av Åsiktstorped-Micke istället, och prata gångstilar. Alla går olika, det vet vi, och jag går speciellt fult, men det var inte temat, det heller. Det handlar om Jönköping.
En sak vi ofta lade märke till där och då var att en viss sorts killar – jag vet riktigt hur jag ska klassificera dem, men spänntyper helt enkelt, gick omkring och såg ut som om de bar omkring på en tyngre, otymplig apparat. Svags bakåtlutad, bredbent fast med fötterna ihop, armarna böjda… Inte bara killar förresten, teaterläraren på gymnasiet fick en gång säga till en klasskompis till mig att hon inte kunde gå "som om du bar på en teve." En annan gång höll en polares bekant på att åka på stryk då han i onyktert tillstånd ropade till en lika överförfriskad typ någon i stil med " Öh, sätt ner kylskåpet!"
Okej. Men finns det här på andra ställen? Jag märkte det aldrig i Lund, men Lund var så jävla fullt av brats, och spänntyper läser väl inte vid universitetet? De får jobb på Manpower eller blir elektriker. Här i USA har jag sett typen, men inte gångstilen. Finns den där du bor? Är det en svensk håla-företeelse? En svensk spänn-företeelse? Eller bara Jkpg? Tål att undersökas.
Svagt minne här, men det fanns faktiskt en sådan på mitt gymnasium. Den tysta kommentaren bakom hans rygg var: Släpp TV:n!
Tror att du är inne på något när du menar att de typerna inte läser på universitet. Fast jag är osäker på om de ens läser på gymnasiet numera? Tror man hittar dem på högstadiet, eller senare i livet, bakom kassan i den lokala ICA-affären…
Comment by björnen — May 1, 2007 @ 00:12
Jag tror faktiskt aldrig jag sett dem nån annanstans än i Jönnet. Aldrig i Leeds, Piteå, Norpan eller Dresden. Det fanns motsvarigheter till dem där, men dom ser ut på andra sätt.
Kul att du hittade mej förresten. Hur gick det till? Du stalkar mej väl inte??? ;)
Comment by Emelie — May 1, 2007 @ 06:58
Björnen - Ok, så de fanns i Göteborg med? Känns lite logiskt, jag vet inte riktigt varför.
Emelie - Det är det jag gissar på med, att det manifesterar sig på andra sätt på andra ställen. (Jag sökte på “läsvärda bloggar”, kom till http://svenbertilgrahn.se/lankvann.html där jag hittade dig.)
Comment by Anna — May 1, 2007 @ 08:07
Jag träffar på de här typerna på Nautilusgymet i bland. De brukar smeka sina överarmar och spänna bröstmusklerna framför spegeln och titta föraktfullt på andra, mindre muskulösa män som går förbi. Även om de är straighta tror jag inte de har något intresse av kvinnor, de har liksom fullt upp med sin egen skönhet.
Hemma i Hälsingland fanns de också. Hade en kille i min klass på gymnasiet som alltid lätt bajsnödig när han pratade eftersom han hade fullt upp att hålla sina muskler spända i alla lägen. Come what may, liksom. På Uppsala universitet tror jag de mest finns bland blivande lärare, där hittar man ju som bekant the best of the worst.
Comment by Åsa — May 1, 2007 @ 11:01
Åsa - så pass vanligt, alltså? Hmm. Förresten är din kommentarsfunktion trasig :(
Comment by Anna — May 1, 2007 @ 12:09
Så märkligt att just du skulle hitta mej på Sven-Bertils hemsida. Det hade jag inte riktigt förväntat mej… Honom lärde jag känna i Piteå. Eh, men du, kan inte du mejla mej istället? Det här känns som ett märkligt forum att samtala i.
Comment by Emelie — May 2, 2007 @ 09:36