Bara 6 timmar till långhelg.

Kom igen nu. 

(mest för att påminna mig själv)

:: Jag tror att vi har börjat glömma hur hemskt åttiotalet faktiskt var.

:: Varför jag inte vill ha barn, 10 delar.

:: Spindlar 

Jag åker hemifrån: 06:30
Jag kommer hem: 19:30
Jag lägger mig: 22:00

Och man ska äta och svara på mail och läsa bloggar och pussa maken och sticka klart halsduken och packa lunch. Det är därför det inte blir så mycket bloggat.

Men, coming soon: Sagan om Soffan och mer kaffe.

Ungefär tre kvarter från där jag jobbar ligger en outlet tillhörande Brown & Haley, tillverkarna av Almond Roca och andra sötsaker; en gång hade de både fabrik och butik där. Fabriken har för länge sidan flyttat, vart vet jag inte, men en liten rund söt byggnad står där fortfarande. Där säljer de vanlig och trasigt godis, vanligt i fina paket och påsar, trasig superbilligt i vita papperspåsar. Jag köpte två stora vita papperspåsar för 99 cent stycket.

 Mmm choklad.

Jag tänkte att jag skulle berätta att vi äntligen har en soffa. Men sen kom jag på att jag aldrig relaterat hela den långa, jobbiga historien om vår sofa för er. Nu kan därför inte rimligtvis förstå den lättnad vi känner över att vara soffinnehavare.

Så det får vara.

 I sann modebloggaranda kommer här en samling kläder lite fult ihopphotoshoppade. Eftersom fina kläder är hopplöst tråkigt har jag istället samlar ihop det fulaste jag kunde hitta under en halvtimmes slösurfande:

1. Grattis, toppen! Om du kan få en modell att se ut som om hon är gravid i åttonde månaden, imagine what you can do med en vanlig människa. (Urban Outfitters)

2. Jovisst, det värsta från åttiotalet, såklart det ska krängas igen. Var det nån som hittade en läda med de här luvtröjorna med grafiska tryck (i svart, vitt och rosa!) eftersom inte ens folk på åttiotalet ville ha dem? (Urban Outfitters?)

3. Långa tröjor kan vara snyggt. Men inte stora långa tröjor, och inte med oversizade "budskap" som du inte ens förstår på. Plus, blå. (Urban Outfitters)

4.  Leopardleggins. Jag upprepar. Leopard. Leggings. (OU igen?)

5. Är det shorts? Är det en väst? Är det snickarshorts? Nej, det är en ohelig och - fick jag bestämma, olaglig - allians mellan shorts och väst. Mina näthinnor blöder! Och väger du mer än femtio kilo ska du inte ens tänka på korta shorts. (Forever21)

I tre veckor hade jag oroat mig. Skaffat dubbelkopior av alla papper vi någonsin skickat in, stannat uppe halva natten och varit dödstrött dagen efter bara förr att ringa Skatteverket. Vi hade intervjutid med USCIS idag. Ont i magen. Det var sånt kaos förra gången, ingen visste nåt och vi skulle ha skickat in andra grejer och brevet vi fick, som sa att om vi kom för sent eller med fel papper skulle de abryta hela min ansökan, gjorde inget bättre. Så vi kom dit vid runt halv nio och jag mådde illa av nervositet, tiden gick, det blev lite sent. Vid halv tio fick vi komma in, sen tog det typ tre sekunder för en ytterst kompetent kvinna att förklara att allt var OK, de behövde inget mer info men om jag kunde redogöra för min inkomst nu när jag jobbar med skulle det gå fortare, fyll i de här papperna och skicka in, tack hej.

Det var allt. Jag ska inte ropa hej o.s.v., men det verkar som allt borde funka nu.

In other news kan jag inte vänta på Winnerbäcks nya skiva, Daugava (och hur sjutton ska man uttala det? Daugava? Daugava? Daugava? Hoppas ni har kul när radiopratarna försöker klura ut den) som kommer ut den tjugosjätte september. Trots att jag känner mig ljummen inför nya singeln, som man kan lyssna på via myspace. Men. Iallafall. Fangirling!

Vi vann ett bid och det skulle firas. Vin hälldes upp. Äcklig, rött och i muggar, men iallafall. Någon frågar rakt ut i luften:

"Is Anna even old enough to drink wine?"

Jag fyller snart tjugofyra.

Jag skrev om det här. Orkar inte översätta.

 Men jag har fortfarande målarfärg i håret.

Nu ska det bli måla av.

Det är dags igen. Måla-dags. Den här gången är det badrummet som ska fixas - tvärr blir det inga före-och-efter bilder, då vi inte har någon kamera längre, men ni blir kanske glada nog av att veta att jag slipper smutsgult från och med nu. Helt och hållet (okej, tvättstugan är fortfarande gul, men där bor vi inte, så det spelar inte så stor roll.)

Vitt ska det bli, och även om det inte är så kul, så har vi inte mycket till val eftersom a) det är litet och mörkt och b) skåpet och handfatet har lite mysko nyanser som är svåra att matcha.

Inget bloggande imorgon alltså, bara färg-och-prylhandlande, skrubbande, spacklande, plastande, tejpande och målande. Men å så kul. It’s been a long time coming.

Det verkar som en del har haft problem med kommentarerna - jag vet att Blogsome numera har obligatoriska capchas så jag kan inte göra någon åt dem, men ska försöka styla till det så det funkar bättre (hela bloggen ska designas om så småningom, och kanske flytta lite) när jag har tid. Tills dess - kommentera och säg till om det funkar, annars maila mig på sianna (snabel-a) onomatopoetry punkt com.

Blir det höst nu?

Jag tog bussen ned till downtown idag (ja, igen. Jag har med andra ord varit i downtown varje dag den här veckan.) och klippte av en sisådär tjugofem centimeter hår. Nu har jag en trevlig uppklippt sak i haklängd, knasig lugg igen (men vad i helvete? "Du har en virvel där," sade hon "så det blir inte rakt även om jag klipper det rakt." Jamen klipp snett då, så att det ser rakt ut. Det har funkat för mig alla dessa år.)

Men det påminde mig om en sak: vill man ha en "style", alltså en riktig frisyr och inte bara toppat/kortklippt kostar det mer (eller,  nej, det kostar mindre om man i princip säger "jag vill vara ful.") Inte konstigt att folk, speciellt män, har så fula frisyrer; oviljan att göra något med håret sitter djupt rotad i den amerikanska maskuliniteten. Maken, t.ex., som målade naglarna regelbundet, har 99% tjejkompisar, var geisha på Halloween enligt egen begäran och helt seriöst etc, vägrar ha "äckliga grejer" (= alla former av hårprodukter) i håret. Världens roligaste Demetri Martin har ett skämt som går "I think hair gel was invented to make it easier to spot assholes from a distance."

Det säger något om hur lite estetik värderas. Suck. Och nej, helt nöjd är jag inte med håret. Men det går att fixa med en massa styling och lite sax.

Ett år sedan nu. Ett helt år.

Jag borde fortfarande temporärt utanför Jönköping hos mina föräldrar, om pappa var hemma eller på sjukhuset minns jag inte, bara att jag jobbade till fyra den dagen (en fredag, gubevars), men fick sluta tidigare och tog bussen ner till stan från Dalvik till stan och drack kaffe och åt macka innan jag tog en annan överfull buss ut till Huskvarna och stod i kö ett tag. Jag minns att en bil började brinna precis vid utgången, att Christian Kjellvander inte var min grej alls, och att jag efter ungefär tre sekunder hatade mer än 60% av resten av publiken, men åh. Lasse. Sjung mera.

Och jo, jag är fortfarande otroligt emo över att inte kunna se höstturnén.

Men! Men idag ska vi ner i downtown och gå på SAM och äta italiensk glass och fan vad jag gillar att ha pengar.

Fan. Håret. Det åker. I morgon om det går. Fast inte allt den här gången.

Det är fortfarande min namnsdag här. Lite. I ungefär två timmar.

Ville bara påpeka det.

(soffa news med, men det får bli senare)