I förmiddags var vi och köpte tomater på torget i ösregn, och att jonglera paraply, tomatpåse och varm kaffemugg kan bara betyda en sak: höst. Maken är på konsert, och för kanske första gången sen kanske i december har jag hela kvällen för mig själv. Jobba lite, städa till köket, och så kom jag ihåg att ta ut soporna - måndag är sopdag, ibland kommer vi ihåg, men oftast får snälla grannen plocka ut vår tunna med -  och så stod jag där i höstluften och andades. Det var så fint att jag var tvungen att ge mig ut och promenera i det.

På med skinnrocken och kängorna (regntätt, men: man går så olika i docs och fotsid skinnrock och i tjejskor och kappa) och kall luft och regn och löv och torktumlarutsläppsluft och löv under fötterna och vind i träden och havet och tant med regnponcho och hund och ljus i husen och vedspis och mörker och gatsljus och vind och prickar på glasögonen. Gud vad vackert. Hösten har alltid varit med favoritårstid, och det är synd att de senaste två årens höstar nästan förstört det. Jag minns Bjärred och Lund och högre seminariet och tyskarna och att frysa, inte vilja skriva, sakna vännerna och pojkvännen. Jag minns ändlösa promenader längst Vätterstanden i väntan på visum; jag gick och gick för om jag slutade gå var jag tvungen att tänka igen, och jag kanske inte skulle hålla ihop.

Men titta. Liv och lägenhet och vänner och maken och jobbet och allt bara funkar. Livet är fint och vacker tillochmed när jag så utmattad att jag lägger mig i soffan och gråter när jag kommer hem från jobbet (i fredags.) Nu vill jag bara krama maken, men han är ju inte hemma. Typiskt.

Jamen ska jag försöka då?

För det första måste jag tillstå att jag inte vågade hoppas på för mycket - jag gillade inte de två nya låtarna på samlingsskivan, och var inte precis superimponerad av de två smakprov som släppts från Daugava; "Om du lämnade mig nu" och "En tätort på en slätt". Men resten var ju bra!

Jag tror inte jag föredrar riktningen låtarna går i nu, men det är ändå Lasse, och det kan inte gå helt fel. Alltsammans är förstås hemskt sorgligt - det är en slutet-på förhållandet-skiva - på ett sätt som bryter mot tidigare mer blandade humör, och jag gråter som ett deprimerat spädbarn, men det finns definitivt saker som känns typiskt Winnerbäckska. Formuleringar som "jag orkar inga flera ord" och referenser till darriga händer och Söndermarken, men lika mycket en känsla, påminner om vem som skrev.

Och så vart det östeuropa i texterna och irland i melodierna; inte mig emot. Speciellt öppningspåret låter väldigt poguesigt, så till den grad att maken satt och trallade med. Tyvärr känns det lite som om låtarna flyter in i varandra, bara "Om du lämnade mig nu" sticker ut genom sin duettform, och eftersom jag inte gillar den något speciellt (mest g.p.a att jag inte står ut med Miss Lis röst) nöjer jag mig inte med det. Å andra sidan känns melodierna stabilare än någonsin.

Favoriter? "Min helande tröst", som trots sitt idiotiska namn är en drömsk Krakow-skildring, och "Jag fattar ingenting". En rad i den sistnämda får mig att tänka på Liftarens guide till galaxen: "Jag tror jag drömde om ett liv bara utan korridorer, utan korridorer skulle jag bli lycklig", och raddan av saker som han inte vill i "Gå på vatten", kommaterade med "nu vet jag det" känns komiskt konstaterande. Fniss, i all gråten. Det behövdes.

<en kommentar i efterhand> En dag senare kan jag meddela att jag kommit fram till följande: "Och det blåser genom hallen"  är definitivt det spår som känns typiskast Winnerbäck. </slut på kommentar>

Kära vänner…

Min helande tröst, Lars Winnerbäck, Gaudava 2007 

Jag hade tänkt mig att jag skulle recensera Daugava nu (tacksamhet för internetbutiker!), glatt och entusiastisk.

Men jag glömmer allltid saker.

Tillexempel glömmer jag, varje månad, att jag ska ha mens. Jag undrar varför jag har så tjock mage och konstigt humor, och sen får jag ont i ryggen och kopplingen funkar inte iallafall, inte förren magontet kommer. Aha, säger jag. Och glömmer.

Tillexempel glömmer jag att nya Winnerbäcklåtar alltid får mig att gråta innan jag vant mig, sorgliga eller glada spelar ingen roll (minns två timmar av tårar efter raden om nyponbuskar i Söndermarken.)

Resultat:  Mensvärk och Daugavatårar blir inte många sömntimmar. Döda jag. Recension senare, m.a.o.

… om man nu skulle tro att grungen varit död i sisådär en tretton år, skulle man ju kunna berätta om utskällningen maken fick när han påpekade att det rent historiemässigt var lyckosamt för Nirvanas musik att Cobain dog när han dog.

Helgonförklarad, that one.

Okej.

Omdesign. Det kan jag stå ut med. MED VAD I HELVETE HAR NI GJORT? HAR ni ingen ordentlig webbdesigner? Det är i princip samma layout som innan, fast med färger och typsnitt som inte passar. Alls. Jag satte kaffet i halsen i morse, och var tvungen att visa mina kollegor - halva kontoret satt och skakade på huvudet. 

Svart och rött är otroligt svårt att få fint; alldeles för mycket kontraster. Det är precis så det går om man mjukar upp med en ljusgrå till texten och kanske lite subtila ränder. Och sånt.

Nu måste jag ta tag i mina trettitvå designprojekt bara för att bevisa att jag kan bättre än er vad ni kan. 

Aj mina ögon.  

Jag har aldrig gråtit när jag lämnat en frisersalong förut. Många dåliga klippningar har jag varit med om, ibland p.g.a dålig smak on my side*, ibland p.g.a okunniga frisörer. Dock inget fruktansvärt, eller iallafall inget som jag inte kunde fixa till själv. Sist jag klippte mig tror jag det fick bli obloggat - lite kasst, och frisören var alldeles för intresserad av filmen som spelade i bakgrunden, och jag tänkte att om jag gick till ett riktigt fancy-schmancy ställe skulle det bli riktigt bra.

Mööp.

Eller, jo, en riktigt bra klippning blev det. Skickligt och konstfullt utfört. Dock inte i närheten av klippningen jag bad om eller ville ha, och jag fick betala 84 dollar*** för kalaset, som slutade med att jag inte såg klok ut. (Och jag menar det; hade jag inte lovat maken att han skulle få slippa köra i helgen hade jag ringt honom och bett honom att hämta mig med bilen så jag hade sluppit visa mig för folk.) Jag har dock intellektuella resurser: genast gick jag till närmaste lågprisindieställe**** och fick dem att klippa mig som jag ville; det kunde iallafall inte bli värre. Och bra blev det; den tjejen ska jag gå till igen.

Men. Vad är det som gör att frisörer tror sig veta bättre än kunderna hur deras hår borde vara? Det får mig att tänka på jobbet: vi har flera kunder som envisas med att ändra layouterna vår grafiske designer gjort (och som de själva godkänt) intill oigenkännlighet. Och vi låter dem göra det. Vi avråder dem med expertis bakom oss, och skrattar bakom ryggen på dem ibland, men i slutänden är det deras sajt; de bestämmer själva. Det är mitt hår, och jag borde ha 100% auktoritet på hur jag vill ha det. Darling Heather som klippte mig rätt förklarade för mig att dyra ställen sällan vill klippa tjejer kort; wtf?

Mitt hår. Mina beslut. Och tro inte jag kommer tillbaka, Duque. You suck ass.

Emilies wtf-situation får tyvärr vika sig för Åsas följande:

"Vårdnadsbidraget är skapat av medelklasspingstvänner för medelklasspingstvänner och är det något medelklasspingstvänner inte bryr sig om så är det andra människor."

Sammanhang.

Bara två veckor kvar. Och nu finns det en låtlista och allt.

Och "Om du lämnade mig nu" har (för att använde en speciellt rolig svengelsk direktöversättning) vuxit på mig. Och allt.

Fjorton dagar. Jag överlever. Kanske.

Du vet det där med höst? Det är i mitten av september nu.

Jag kräver inte regn och rusk, men om du skulle vilja det det ner under tjugo skulle det vara trevligt. Vissa människor går upp tidigt och jobbar på kallt kontor, de svettas ihjäl i hettan,

Puss,
från mig.

Jag dricker oboy. Fatta! Oboy! Införskaffades på IKEA i lördags, tillsammans med hällekaka, flädersaft, kexchoklad, och just med, badrumsskåp och speglar och hyllor och grejer.

Vare sig jag är i Sverige eller USA saknar jag alltid just mat (och vänner, men det är en annan historia). Mac & cheese, boca burgers, graham crackers. Eller exotisk nektar, kexchoklad och nyponsoppa. IKEA finns, The Northerner finns, och mamma skickar saker, men det hjälper inte hela vägen - inga affärer har t.ex. 7% herrgårdsost. Eller nektar. Jag har druckit två liter nektar i veckan sedan jag var en tvärhand hög, och jag lovar att jag fortfarande har abstinens. Stackars mig.

Å andra sidan har jag numera soffkuddar, hallspegel, badrumsskåp och en potatismosare.  Det funkar som plåster på såren. 

Saker platser heter i Montana:

Ten Mile Creek (vatten)
Elliston (stad)
Last Chance Gulch (gata)
Silver Creek (vatten)
Deer Lodge (stad)
Three Forks (stad)
Wolf Point (stad)
White Sulphur Springs (stad och vatten)

Platser i (västra) Washington heter t.ex:

Seattle
Tukwila
Enumclaw
Snohomish
Tacoma
Spanaway
Mukilteo
Puyallup (Pyoo-all-oop)
Vashon*

Det är lite som om de som reste västerut kom till Kaskadbergen, sen satte de sig kollektivt ner och sa "Nej, nu fan ger vi upp. Nu blir det inga nya namn, nu behåller vi dem som redan finns. Med förbehållen rätt till vissa korrigeringar, naturligtvis."

Eller som en vän till mig påpekade: "America - where we kill the natives and name cities after them." 

Listad barnlitteratur fr. Ika. 

Fetstil för böcker man läst
kursiv för de man vill läsa
överstuket för de man inte vill komma i närheten av
+ markerar de böcker man har i bokhyllan
* för de böcker man aldrig hört talas om.

1. H. C. Andersen - Sagor
2. Christina Björk/Lena Anderson - Linnéa i målarens trädgård
3. Ivar Arosenius - Kattresan
4. Gunilla Bergström - Alfons Åberg (många)
5. Elsa Beskow - Bilderböckerna (de flesta?)
6. Enid Blyton - Fem-böckerna (igen, de flesta)
7. Jean de Brunhoff - Babar
8. Bröderna Grimm - Sagor
9. Lewis Carroll - Alice i Underlandet
10. * Aidan Chambers - Dansa på min grav
11. James Fenimore Cooper - Den siste mohikanen
12. Richmal Crompton - Bill-böckerna
13. Roald Dahl - Kalle och chokladfabriken
14. Roald Dahl - SVJ
15. Daniel Defoe - Robinson Crusoe
16. Charles Dickens - Oliver Twist
17. Alexandre Dumas d.ä. - De tre musketörerna
18. Alexandre Dumas d.ä. - Greven av Monte Cristo (lyckades aldrig motivera mig)
19. + Michael Ende - Momo - eller kampen om tiden (jaa!)
20. Kenneth Grahame - Det susar i säven
21. Maria Gripe - Hugo och Josefin
22. Lennart Hellsing - Bananbok
23. Tove Jansson - Mumintrollen
24. Rudyard Kipling - Djungelboken
25. Ole Lund Kirkegaard - Gummi-Tarzan
26. Gösta Knutsson - Pelle Svanslös
27. Erich Kästner - Emil och detektiverna
28. Selma Lagerlöf - Nils Holgersson
29. C.S. Lewis - Sagan om Narnia
30. + Astrid Lindgren - Bröderna Lejonhjärta
31. Astrid Lindgren - Emil i Lönneberga
32. + Astrid Lindgren - Mio min Mio
33. Astrid Lindgren - Pippi Långstrump
34. Astrid Lindgren - Ronja Rövardotter
35. Barbro Lindgren - Loranga, Masarin och Dartanjang
36. Erik Linklater - Det blåser på månen
37. Michelle Magorian - Godnatt, mister Tom
38. Egon Mathiesen - Misse med de blå ögonen
39. + A.A. Milne - Nalle Puh
40. L.M. Montgomery - Anne på Grönkulla
41. Sven Nordqvist - Pettson-böckerna
42. Margaret Rey - Pricken
43. + Antoine de Saint-Exupéry - Lille prinsen (dock endast på franska. Minns Emelie "faites attention aux baobabs?- t-shirten?)
44. Maurice Sendak - Till vildingarnas land (dock endast i vuxet tillstånd, på engelska)
45. Robert Louis Stevenson - Skattkammarön
46. Jonathan Swift - Gullivers resor
47. Lisa Tetzner - Sotarpojken
48. Mark Twain - Huckleberry Finn (ägde i flera år, men gud vad tråkig den verkade)
49. Mark Twain - Tom Sawyer
50. Jules Verne - En världsomsegling under havet