Att låsa upp dörrar. Med nyckel.

Jag vet inte varför, men just att låsa och låsa upp dörrar går mig på nerverna. Det verkar dock ha ngt att göra med att hala upp nyckel, eftersom att låsa/upp inifrån (vare sig det är med "knapp" eller fast nyckel) inte är i närheten av lika irriterande som att låsa/upp itfrå. Ofta resulterar det i brist på låsning; vi har två dörrar, en till vår lägenhet från en pytteliten tvättstuga/hall och en utifrån till hallen, jag låser vår dörr med knapp och struntar i ytterytterdörren. Grannarna och maken är dock mer noggranna, och en eller två ggr i veckan kommer jag hem till en låst dörr. Bajs, säger jag och knackar på fönstret. Samma sak när jag var yngre; i föräldrahemmet var det sista jag ropade efter hejdå "lås efter mig, va?"

Orkar inte låsa upp. Orkar inte leta i väskan efter nyckel. Orkar inte plocka upp den. Orkar inte gräva efter nyckelhålet i halvmörker, och pilla med en nyckel som aldrig funkar åt det första hållet iallafall. 

Tankelås is what I need.