Skitjobbiga grejer
Det är svårt att "vara" "kvinna".
Faktiskt. Det är säkert inte lätt att "vara" "man" heller, det vet jag ingen egen erfarenhet av, men att göra kvinnlighet är fan ingen semester. Man lär sig så klart så länge man lever, men det hjälper att att jag missat de första tonårsläroåren genom att totalvägra ögonskugga, ha på mig trasiga jeans och läsa de Beauvoir (på svenska, den gången) iställlet för att bläddra i VR, fullfnissa tretton stycken i ett liter badrum, och knulla musiker. Jag kan inte normalisera jobbiga grejer, de förblir jobbiga, men eftersom de blir mer och mer jävla obligatoriska ju äldre jag blir är precis lika jobbigt att låta bli.
Det är jobbigt att gå upp en halvtimme innan maken, fast våra bussar går samtidigt, för att ha okej hår. Det är jobbigt att raka/vaxa/eppilera benen/bikinilnjen/under armarna. Det är jävligt jobbigt att duscha hela tiden (mer ett krav i USA, tror jag*), jobbigt att fila fötterna, att hitta en bh som passar, att måla naglarna och fixa till smiket trettiotusen (läs två) gånger under dagen, och det är asjobbigt att gå i klackar. Just klackar skiter jag i, tillika kroppshåret (oftast) men när jag sitter på cykeln på gymmet och Wired eller MacWorld inte finns att få tag i blir jag alldeles chockad över hur normaliserat det skitjobbiga verkar vara för så många. Så många tidningar som upprepar samma saker om samma ögonskuggor och fotfilar och fucking jävla artontimmarsmascara. Det upphör aldrig att förväna mig att folk inte blir trötta och ifrågasätter det nödvändiga i allt detta pillande.
Folk som inte idkar feminism (= dumma jävlar) brukar säga a) att kvinnlighet är natuuuuurligt och b) att hänvisa till patriarkat innebär att man omyndigförklarar biokvinnor. De verkar inte ha tänkt på hur fucking jävla jobbigt det är att kleta på foundation varje dag, eller att den enda anledningen till jag inte är diktator över hela planeten ännu är att jag är upptaken med att hitta den perfekta, kluddfria, mascaran.
Sen kan man bli med barn också; jag undrar ibland hur mycket av åttans sexualkunskapsskrämseltaktik funkade på andra elever. Själv var jag nyligen paranoid och fick igenom ett antal gravtest när mensjäveln var fyra dagar sen, trots att jag aldrig har haft oskyddat KIFsex i hela mitt liv. Tänk om. Bättre att vara säker, bättra att oroa sig utan anledning, astt ha ont i magen halva tiden, det är så komplicerat med abort här, så dyrt och gynekologer gör så ont.
Det är jobbigt att "vara" "kvinna". Mer om skorna en annan gång, nu ska jag till Montana.
—
* Jag skulle nog bli socialt utstött om folk t.ex. på mitt jobb fick reda på att jag bara duschar varannan dag. Att inte duscha varje morgon? Omhmigod, B.O.!
Så här tycker jag (och jag menar verkligen att jag tycker det, inte som nån j-a protest): Lurviga ben är oftast snyggare än släta. Lite småfett hår är oftast snyggare än nytvättat (särskilt mitt, när det är längre än 2 cm). Bröst är utan undantag snyggare än behåar. Kängor är snyggare än högklackat. Men det är ändå skitjobbigt att försöka vara kvinna.
Comment by Emelie — July 3, 2008 @ 11:15
Amen. När jag var i gymnasieåldern ungefär ville jag också vara en perfekt konstruktion av biokvinnan. Trots min feministiska övertygelse, på grund av ytterst sviktande självförtroende. Same old, same old. Det gick sådär och var verkligen ohyggligt jävla jobbigt. Hur vuxna människor med jobb, partner, intressen (eller tja, det är väl just den här biten som faller bort) och kanske barn ORKAR leka prinsessor och SATCs-kvinnor med tvåhundra par högklackade skor, slät hy och avancerade outfits och ägna så SJUKT JÄVLA MÅNGA TIMMAR av sin utmätta tid på jorden med att fila tånaglarna och plocka ögonbrynen. Jag fattar inte. Kollegor som kommer till jobbet och är i upplösning för att de inte hunnit sminka sig (jag tyckte väl min kollega var ovanligt snygg). Och ändå inte, som du skriver, ifrågasätter vikten av detta eviga pillande och plockande. Jag ifrågasätter som bara fan när jag inför något särskilt högtidligt tillfälle ca 1 gång per år rakar benen/lägger en komplett make-up/bär högklackat.
Comment by Åsa — July 7, 2008 @ 07:51
Tillägg: Och jag säger ju inte det ovanstående för att kokettera med min politiskt korrekta och intellektuella inställning till min kropp utan för att jag på allvar, helt och fullt och uppriktigt, inte förstår varifrån prinsesskvinnorna får energin, viljan och självkritiken till att alltid vara på språng mot att fullfölja Normen utan att stanna upp och bara “men vad i helvete, fan vad jobbigt det här var det skiter jag i från och med nu”.
Comment by Åsa — July 7, 2008 @ 07:54
Emelie - Jo. Egentligen håller jag inte med om vad du tycker är estetiskt tilltalande, men det är ju liksom inte det som är grejen. Hur mycket man än plockar bort finns det ju en fruktansvärd mängd kvar.
Åsa - Jag förstår vad du menar. Själv har jag både självkritiken och viljan i många fall, men orken! TIDEN! Hur sjutton prioriterar människorna? det finns ju trots allt bara 24 timmar/dygn, jag kan inte riktigt greppa hur kan ramla igen allt detta tidskrävande pill helt utan reflektion.
::boggled::
Comment by Anna — July 7, 2008 @ 10:26