De första fr. alla, den andra från Ika.

Men först: jag ber om ursäkt för frånvaron, men jag har var ledig. Hela förra helgen plus måndag-tisdag gjorde jag ingenting. Alls. Sen började fangirla en helt ny grej och då gick allt utför, och sedan jobbade jag igen. Men böcker, böcker!

Stora hyllan; böcker G-Z. Den blev nyligen mycket tommare då vi rensade ut och skaffade ny hylla. Vi har ganska få böcker om man ser till våra respektive bokälskande personligheter; jag fick göra mig av med mycket när jag flyttade (åtminstone fem hyllmeter, förmodligen mer.)

Lilla hyllan; de enda böckerna där är vår hela lyrik- och dramatiksamling (mkt liten), samt några oversizade böcker om, eh, boktillverkning och förlagsverksamhet. 

Nya hyllan.  Skön- och facklitteratur huller om buller A-G.

Boktema jag inte kan få nog av: kvinnor och filosofi. Egenligen ville jag ha en bild på Nancy Tuanas underbart obligatoriska Woman and the History of Philosophy, eller Susan Moller Okins Women in Western Political Thought, men jag kunde inte hitta Tuana och äger inte Okin. 

Favoriter rent generellt: American Gods av Neil Gaiman, Gender Trouble av Judith Butler, The Penguin Book of Vampire Stories (antologi med den bästa som skrivets i vampyrgenren, inklusive Tanith Lees underbara novell Fleur de Feu or Bite-me-not) Neither Man Nor Beast av Carol J Adams (om kopplingar mellan  olika former av förtryck rent generellt, och specifikt mellan köttätande och patriarkat. Det låter flummigt men är oerhört genomtänkt och välgrundat, om än inte helt akademiskt. Rekommenderas.) och The Red Wyvern av Katharine Kerr. Kerrs Deverry-serie var en av de mängder böcker jag gjorde mig av med, och jag har långsamt köpt tillbaka dem (på orginalengelska de här gången, vilket faktiskt är lite synd då den var en av de bäst översatta fantasyserier jag läst, och dessutom snygga. Här har jag fula standardfantasypockets, men det får man leva med. Fast egentligen gillar jag Daggerspell (Silverdolken) bättre.)

Överhuvudtaget är det mycket mytologi och folkgrejer och fantasy i vårt hem. Jag läser gärna high fantasy och magiskt realism, vi gillar ungdomsfantasy/scifi båda två av nostalgiska skäl, och maken har kilovis med mytologi från världens alla hörn; läser han inte den läser han tolkningar i form av Jung, von Franz eller Hillman (och sen knyter vi ihop genom att blanda in kvinnor och filosofi: The Task Utopia: A pragmatisk feminist perspective, av Erin McKenna, min handledare från PLU). Man skulle kunna säga att vi helt saknar verklighetsanknytning, men då skulle man ha fel. Vi kommer tillbaks till det. Jag glömmer ofta att makens skandinavienintresse inte börjar och slutar med mig. Ibland hittar jag en Moa Martinsson eller Sigrid Undset eller Karin Blixen i bokhyllan och frågar mig varför i hela världen jag släpade med mig den över atlanten, bara för att upptäcka att den är i översättning och att jag inte ens läst den. Hepp.

Hur jag läser: Jag gillar min teori och underhållning separat, tack. Jag analyserar inte före tredje genomläsning (andra om jag ogillar texten); jag har ingen simultankapacitet och jag inte läsa och tolka samtidigt. Jag försöker Camus med kan inte med honom av den anledningen. Jag kan älska böcker och inse att de är av tvivelaktig kvalitet (se Rowling, Rice, osv.) Jag älskar ungdomsböcker för att de är underhållning rätt igenom. Idealsituationen är en bok, en kopp kaffe, en ipod att lyssna på i läspauser, och inga andra människor. Jag läser mycket mindre sedan jag skaffat internetuppkoppling. Jag kan inte lyssna på böcker annat än i bilen. Jag kan läsa varsomhelst.

Vad jag läser: fantasy (både high fantasy och magisk realism. Jag har hatat Tolkien under hela min fantasyläsarkarriär, men fantade när jag läste om serien innan filmerna kom. Ogillar dock fortfarande ettan), kvalitetsscifi om jag har ork men det har jag inte, filosofi (jag har en speciellt läsfetish för populärkultursfilosofi av "The Philosophy of Monty Python"-typ), alla former av genustexter med dragning åt socialantropologi.

Vad jag inte läser: bestsellerlistan. Deckare (undantag: gammaldags whodunnits av Christie-typ), amerikanska och ryska romanklassiker (jag blir automatisk avog av måsten), ren skräck, reseskildringar, chicklit, BOATS.

När jag var liten läste jag: allt. Jag minns speciellt Narnia och Lillla Huset på Prärien, mytologi redan då, tre miljoner hästböcker och allt jag kunde hitta om stjärnor och planeter; av någon outgrundlig anledning var jag mycket intresserad av Andromedagalaxen. Michael Enge och Maria Gripe.

Nylästa favoriter: The End of Mr Y av Scarlett Thomas, We Have Always Lived in the Castle av Shirley Jackson. The Trouble with Normal av Michael Warner.

Vi slutar med citat:

Det har varit mycket normativitet idag. Först läste jag Scott Westerfields utmärkta ungdomsscifi Uglies, sedan påbörjade jag The Trouble with Normal - Sex, Politics and the Ethics of Queer Life, av Michael Warner, som jag på något sätt missat fram tills nu. Eftersom jag precis läst meningarna

"Almost all children grow up in families that think of themselves and all their members as heterosexual, and for some children this produces a profound and nameless estrangement, a sense of inner secrets and hidden shame. No amount of adult "acceptance" or civil rights is likely to eliminate this experience of queerness for many children and adolescents.  Later in life, they will be told that they are "closeted" as though they had been telling lies."

 blir jag milt intresserad när jag via DN ramlar in på alltombarn.se (för övrigt en ganska otippad oseriös parner för en så pretentiös morgontidning) och ser orden "Förmedla en naturlig* syn på sex till barnen."

Jaså?

Det börjar bra. Sexologen Suzanne Lindström påpekar att "om man bekräftar en flicka som upptäckt sitt kön och att det kan vara skönt att röra vid det så lägger man grunden för att hon som vuxen får naturlig inställning till sin kropp och sin sexualitet." Inte illa. Vi har nått längre än för femtio år sedan. Hon påpekar även att man ska uppmana tonåringar att bara ägna sig åt sexuella aktiviteter de känner sig redo för**. Men sedan känner sig Lindström tvungen att plocka fram moralhammaren; tillfrågad om vad man ska berätta om "avancerad sexualitet" som t.ex analsex svarar hon

De kan ju ha läst om det i till exempel Starlet och undra. Förklara att det finns de som har analsex, men att det inte hör till vad Svensson gör i sängen, att det vanligaste är att snoppen går in i snippan.

För det första: STARLET? När jag (tjugofyra år, kom ihåg det) var i tioårsåldern var Starlet utdaterad. Sen vet jag inte riktigt var jag ska börja, det liksom snurrar i skallen av koncentrerad dumhetschock. Ord som skuldbeläggande, artonhundratal och verklighetsfrånvändhet dyker upp, men får inte fäste i vaniljslemmet***. Men kom ihåg det föräldrar: ni måste upplysa era barn att normala människor har treminuters missionärsheterosex.**** I sängen. Med lampan släckt.

Annars kan de ju bli böööögar, eller leeeeesbiska*****. Eller *gasp* transpersoner, och då är det ju bara sepuku som återstår.

Mem:

Årets vardagsglädje: Inredning.

Årets tacksamhet: Att jag fick jobb, och uppehållstillstånd.

Årets största förväntan och “hur kommer det kännas”: Jobbet? Men allvarligt, det tog halva året bara vänja sig vid livet.

Årets största besvikelse: Att maken inte lyckats skaffa bättre jobb; förseningarna i visumprocessen.

Årets största glädje: Arbetstillståndet och jobbet, igen. Och att vara här.

Årets största triumf: Se ovan.

Årets största “jag önskar det hade hänt mer under detta år”: Maken och jobbet igen. Att processen gått snabbare och att jag hade haft råd med mer kaffe.

Årets skönaste helg: Herregud, jag vet inte. Ngn. gång i augusti, när vi var lediga båda två och bara slappade.

Men fan vad tråkigt då. Mina egna:

Årets godaste kaffe: Sarahs, i November, Chai House.

Årets äckligaste kaffe: Starbucks en hel del vardagsmornar.

Årets mest överskattade fest: bröllopsfest med släkt i Helena, Montana.

Årets  mest lyssnade på nya skiva: delas liknande mellan Winnerbäcks Gaudava och Suzanne Vegas Beauty and Crime

Årets  teve: Nu Who, men allvarlig, någon måste göra ngt åt Russel T. Davis mer misogyna (hjärndöda?) drag innan han pajar så mycket att det inte går att laga mer. Och Good Eats.

Årets  mat: burritos! Och linsgryta under potatistäcke. Och thai.

Årets  tidning: The Stranger. Dan Savage blir mer och mer bäst för varje dag.

Årets  tidskrift:  Bitch Magazine

Årets museum:  SAM. Det enda jag besökte :(

Årets  bok: The Eyre Affair

Årets tvspel: Katamari Damacy. Alltid alltid alltid.

Listad barnlitteratur fr. Ika. 

Fetstil för böcker man läst
kursiv för de man vill läsa
överstuket för de man inte vill komma i närheten av
+ markerar de böcker man har i bokhyllan
* för de böcker man aldrig hört talas om.

1. H. C. Andersen - Sagor
2. Christina Björk/Lena Anderson - Linnéa i målarens trädgård
3. Ivar Arosenius - Kattresan
4. Gunilla Bergström - Alfons Åberg (många)
5. Elsa Beskow - Bilderböckerna (de flesta?)
6. Enid Blyton - Fem-böckerna (igen, de flesta)
7. Jean de Brunhoff - Babar
8. Bröderna Grimm - Sagor
9. Lewis Carroll - Alice i Underlandet
10. * Aidan Chambers - Dansa på min grav
11. James Fenimore Cooper - Den siste mohikanen
12. Richmal Crompton - Bill-böckerna
13. Roald Dahl - Kalle och chokladfabriken
14. Roald Dahl - SVJ
15. Daniel Defoe - Robinson Crusoe
16. Charles Dickens - Oliver Twist
17. Alexandre Dumas d.ä. - De tre musketörerna
18. Alexandre Dumas d.ä. - Greven av Monte Cristo (lyckades aldrig motivera mig)
19. + Michael Ende - Momo - eller kampen om tiden (jaa!)
20. Kenneth Grahame - Det susar i säven
21. Maria Gripe - Hugo och Josefin
22. Lennart Hellsing - Bananbok
23. Tove Jansson - Mumintrollen
24. Rudyard Kipling - Djungelboken
25. Ole Lund Kirkegaard - Gummi-Tarzan
26. Gösta Knutsson - Pelle Svanslös
27. Erich Kästner - Emil och detektiverna
28. Selma Lagerlöf - Nils Holgersson
29. C.S. Lewis - Sagan om Narnia
30. + Astrid Lindgren - Bröderna Lejonhjärta
31. Astrid Lindgren - Emil i Lönneberga
32. + Astrid Lindgren - Mio min Mio
33. Astrid Lindgren - Pippi Långstrump
34. Astrid Lindgren - Ronja Rövardotter
35. Barbro Lindgren - Loranga, Masarin och Dartanjang
36. Erik Linklater - Det blåser på månen
37. Michelle Magorian - Godnatt, mister Tom
38. Egon Mathiesen - Misse med de blå ögonen
39. + A.A. Milne - Nalle Puh
40. L.M. Montgomery - Anne på Grönkulla
41. Sven Nordqvist - Pettson-böckerna
42. Margaret Rey - Pricken
43. + Antoine de Saint-Exupéry - Lille prinsen (dock endast på franska. Minns Emelie "faites attention aux baobabs?- t-shirten?)
44. Maurice Sendak - Till vildingarnas land (dock endast i vuxet tillstånd, på engelska)
45. Robert Louis Stevenson - Skattkammarön
46. Jonathan Swift - Gullivers resor
47. Lisa Tetzner - Sotarpojken
48. Mark Twain - Huckleberry Finn (ägde i flera år, men gud vad tråkig den verkade)
49. Mark Twain - Tom Sawyer
50. Jules Verne - En världsomsegling under havet

Idag ska vi prata on Neil Gaiman. Ni måste nämligen läsa Neil Gaiman.

Men nej, säger folk. Inte han, han skriver sånt som jobbiga gothungar läser, det är inte min grej.

Mööööp*

Och visst, gotherna gillar Sandman, och Sandman gjorde Gaiman välkänd (indo: The Sandman är en serie grafiska romaner eller "serieböcker" med modern mytologisk handling av den mörkare sorten, utgivna av DC comics), men han har skrivit så mycket mer: romaner och noveller, dikter och barnböcker, filmmanus och en biografi över Douglas Adams. Och ja, han har en speciellt stil, när man läser Gaiman vet man aldrig riktigt vad som är verklighet och fantasi, och det spelar egentligen ingen roll, för båda bär lika mycket vikt i det stora hela. Han är dessutom inte den sortens författare som hittade EN vinnande historia och skrev den om och om igen: varje ny Gaimanbok är en helt ny resa.

Min personliga favorit är American Gods (utgiven på svenska som Amerikanska gudar, men läs den på engelska för att göra den rättvisa) om USA, om gudar som folk tog med sig dit men inte tror på länge, och om Shadow som saknar riktning och glöd men träffar en man som kallar sig Wednesday på ett flygplan någonstans över mellanvästern. Neverwhere är en helt annan sorts historia om en kontorsarbetare i London som tar hand om en skadad hemlös flicka; sedan rasar hela hans verklighet. Coraline är en barnskräckis som roar nioåringar och skrämmer vettet ur vuxna. Fragile Things och Smoke and Mirrors är samlingar av noveller och dikter, många av dem prisbelönade. Anansi Boys anknyter löst till mytologin i American Gods, men är (ytterliggare) en helt annan historia om hur otroligt pinsamt livet kan bli om man är Fat Charlie, och ens pappa råkar vara tricksterguden Anansi. The Day I Swapped My Dad For Two Goldish är en söt men ganska konventionell barnbok. Ytterligare en barnbok, som blev teater i London förra året, är den mer intressanta The Wolves in the Walls. Good Omens är skriven tillsammans med Terry Pratchett är och en helt hysterisk skildrig av ett Armageddon där saker blev lite fel, antkrist blev förväxlad på BB, och ängels Aziraphale och demonen Crowley vill inte att någon värld ska gå under alls, de gillar mänskligheten (den har kallars "en blanding av Paradise Lost och Liftarens guide till galaxen".)

Gaiman har förresten inte bara böcker på sitt samvete, för ett par år sedan skrev han tillsammans med Dave McKean (som illustrerat många av hans böcker) manuset till filmen Mirrormask, som inte gick upp stort i Sverige, men som hade paraleller till både Alice i Underlandet och Labyrinth. I sommar kommer Stardust ut i USA, den var först en bok, en slags gammaldags saga, som blivit film med bl.a. Claire Danes, Robert DeNiro och Michelle Pheiffer.

Knappast en allomfattande lista, men poängen är att alla kan hitta något av Gaiman som de gillar. Dessutom är han bara på allt han skriver; både handling, karaktärer och dialog imponerar. Han är född och uppvuxen i Storbrittanien men har bott stora delar av sitt liv i USA, och klarar av skildringar av båda miljöerna galant.

Summering: Gaiman är bäst. Han är desstom googles första hit på "neil" och har en underbar blogg. Så upp från stolen nu, ut med er och skaffa semesterläsning.

Ett absolut patetiskt antal, jag vet. Det konstiga är att jag läser mer när jag är upptagen; med ett halvår utan ordentlig sysselsättning har jag inte kommit någonstans. För mycket internet, och inte tillräcklig mycket tåg/bussresor.

Regler: kronologisk ordning, inga omläsningar, och bara böcker jag läst 100% av.

P.S. Ber om ursäkt i förväg för alla typos. Stavningskoll funkar dåligt.

1.  Eldest, av Christopher Paolini (Den äldste, två delar, på svenska)
Men gud så tråkigt. Folk klagade på att Paolini lånade från all annan fantasy i Eragon, men han gjorde det åtminstone intressant. Här är de lånade elementen nedtonade (om än fortfarande närvarande, och ganska irriterande för en van fantasyläsare) men farten saknas helt. Först mot slutet drar det lite, men det blir aldrig riktigt spännande. Jag blir så ledsen; high fantasy, till och med tonårsfantasy, lever i sina arketyper, men här blir det bara sterotypt.

2. Catch-22 av Jospeh Heller (Moment 22)
Ett (patetiskt) försök att läsa klassiker. Mkt bättre än jag hade trott - rolig, absurd, sorglig och surrealistisk på samma gång.

3. The Historian av Elizabeth Kostova (Historikern)
Eftersom boken var ett lån från svärmor förväntade jag mig inte mycket, och blev positivt överraskad. Kostovas berättarstil påminner mig om Jostein Gaarder, både vad det gäller val av relationer i fokus, den akademiska/intellektuella arenan och låtsas-sann-händelse-motivet, och jag har i princip alltid gillat Gaarder. Plus vampyrer. Det kan inte gå fel, helt enkelt.

4. The Male Body av Susan Bordo
Besvikelse. Hade en del intressant poänger, men de försvann i ett hav av personliga anekdoter och luddigt språk. Jag gillar Bordo när hon skriver på akademiska.

5. The Gold Falcon av Katharine Kerr (Guldfalken)
Yay! Jag har läst Kerrs Deverryserie sen 99, och den här har tagit några år p.g.a. sjukdom, så den var efterlängtad. Konstigt nog skriver Kerr tvärtemot de flesta andra fantasyförfattare - istället för att bli mörkare, börjar serien ganska pessimistiskt och blir successivt ljusare och lättare. Den här har dessutom en enda handling, vilket är ovanligt. Serien rekommenderas.

6. The Atheist Manifesto (Traité d’athéologie) av Michel Onfray (Handbok för ateister)
Så hypad. Så tråkig. Ingen inspiration, och samma information som jag kunde fått från en korrekt läsning av Nietzsche och lite Freud. Gillar inte språket heller.

7: Madness and Civilization (Folie et déraison) av Michel Foucault (Vansinnets historia, tror jag)
Ni vet jag inte var jag ska börja igen. Naturligtvis superintressant och obligatoriskt läsning för alla alla alla.

8. Abhorsen av Garth Nix
Tredje delen i en serie av ungdomsfantasy. Bra bok, tar upp den sorterns människor som inte får plats i fantasyhistorier av den mer konventionella sorten (om man har tonårsångest och inte passar in någonstans är det väl ett naturligt val att bli bibliotekarie, eller hur?) Nix är dock mindre bra på slut, det blir väldigt aprupt.

9. Guilty Pleasures av Laurell K. Hamilton
Ick! Första delen i serien om Anita Blake. Jag läser nästan vad som helst med vampyrer i, men det här var löjligt dåligt.  Fruktansvärt  klyschigt språk, och helt utan självdistans. Ni vet hur man gillar Buffy the Vampire Slayer för att den inte tar sig själv på allvar? Samma sak, fast utan ironi. AJ MITT HUVUD!

10.  Smoke and Mirrors av Neil Gaiman
Antologi av kortare texter, noveller och dikter. NG är i princip gud, och han tappar inte farten. Jag har svårt för poesi, men annars… wow.

11. Fragile Things av Neil Gaiman
Mer korta grejer. Se ovan. Plus vampyrer! Och How to Talk to Girls at Parties vann pris. Det var den värd.

12  Can’t Catch Me and Other Twice-Told Tales av Michael Cadnum
Cadnum tar klassiska sagor och vänder på dom. Intressant men inte helt engagerande.

13. The Eyre Affair av Jasper Fforde (Var är Jane Eyre?)
Ibland hittar man böcker man vet att man kommer att älska hela livet, och det här är definitiv en sådan. I ett underlig  fantasy-alternativvärlds-scifi-Storbrittanien bor Thursday Next. Hon är litteraturpolis, och det behövs, för i den här världen tar folk litteratur väldigt allvarligt.  Roligt, nördig, smart och helt skruvat. Med Wales som självständig republik. Läs!

14. The American Way of Death Revisited av Jessica Mitford
Mycket relevant bok om begravningsbranchen som den ser ut i USA (och jämfört med Storbritannien mot slutet.) Måste-läsning här, mindre relevant med inte desto mindre intressant i Sverige.

15. Glasshouse av Charles Stross
En person med nästan inget minne om vem han är bestämmer sig i en mycket avlägsen framtid för att medverka i ett sociologiskt experiment: att leva i ett samhälle som imiterar slutet av nittonhundratalet. Fast varför, och hur och vem som organiserar visar sig vara väldigt svårt att få reda på. Boken fungerar som en skrattspegel, som all bra sci-fi, men tar det ett steg längre. Intressant och spännande, fast genustemat hade kunnat tas ännu ett steg.

16. Lost in a Good Book av Jasper Fforde
Mer Thursday Next! Och det blir ännu bättre, men mer konstiga metakommentarer och underliga karaktärer. Underbart.

17. How To Do Things With Words av JL Austen
Eftersom just språkfilosofi inte är min grej hade jag lite svårt att hänga med i svängarna efter typ kapitel. Det här är boken som sporrade stora delar av den kontinentala traditionen, och speciellt Judith Butler, med ideer om performativa yttranden. Guldteori, bara jag varit lite smartare. Föredrar områden den använts i.

18. The Well of Lost Plots av Jasper Fforde
Thurday Next-trean; Fforde har tappat lite fart sedan sist. Eller, nej, det är snarare så att han blev klar med att introducera nya knäppa ideer, och här är det mer handlig som gäller. Inte fullt lika kul.

19. The Well of Lost Plots av Jasper Fforde
Fyran.  Se ovan; fortfarande underbar, men inte i klass med bok ett och två.

20. The Prestige av Christopher Priest (Skenverk)
Det finns en film; någon gång måste någon ha läs boken, sedan väntat ett par år och sedan skrivit manuset. Huvudpersonerna heter samma som i boken, har samma yrke, samt är i konflikt, men sen slutar likheterna. Dock en mycket intressant bok, men en något annorlunda berättarform och en ramberättelse som känns helt onödig.

21. On Television (Sur la televison) av Pierre Bourdieu (Om televisionen)
Det känns som den här boken blivit viktigare sen sen skrevs. Om tvs hastighet och riskerna den för med sig, och om journalistik i allmänhet, sett ur ett sociologiskt perspektiv.

22. The Big Over Easy av Jasper Fforde
Någon har mördat Humpty Dumpty. Serien Nursery Crime; ungdomslitteratur, har jag hört, som tar teman ur sagor och barnkammarrim och skapar polisdrama. Efterom jag gillar polisdrama ungefär lika mycket som gillar sprutor var det ingen megahit.

23.  Ender’s Shadow av Orson Scott Card
Efter att jag läst Ender’s Game (Enders Spel) ville jag läsa mer, men gillade inte de senare delarna i serien (Speaker for the Dead, Xenocide och Children of the Mind) och låtsades inte om den här just därför. Men. Den är bra! Den har inte överraskningsvärdet, men är annars på samma nivå som Game. Här är Bean huvudperson, och eftersom han är så olik Ender blir det en helt annan historia, syn på världen, IF och Battle School.

24: Finding Serenity: Anti-Heroes, Lost Shepherds and Space Hookers in Joss Whedon’s Firefly,  red. Jane Espenson
Antologi. En del underbara analyser, en del kassa. Halvintressant, jag hoppas det finns mer seriösa saker att läsa om Firefly och Serenity.

25. Fear and Trembling in Sunnydale: Philosophy and Buffy the Vampire Slayer red. James B. South
Som det här! Inressanta analyser från moralfilosofiskt håll (är Buffy en moralisk förebild? Konsekvens- eller pliktetiskt sett? Kommentarer på Buffyverses metafysik, om kärlek, om metaforers makt…) Mycket intressant läsning om man gillar båda ämnena; jag saknar bara mer analyser av Spike. Men man kan inte få allt.

26. The Spirit Stone av Katharine Kerr
Mer Deverry! Jag börjar bli orolig att Kerr kommer att göra en Robert Jordan och aldrig bli klar; med två böcker kvar i serien påbörjar hon en ny subplot. Fast lesbiska karaktärer gillar vi alltid. Ett plus är att "svaga" karaktärer utforskas: Kerrs persongalleri har många olika typer, men sällan skildras handlingen utifrån de som borde klara det men dukar under av trycket. Mera!

Fr Ika: Svenskarnas favoritböcker.

1. Romanen om utvandrarna - Vilhelm Moberg (Men jo. Jag älskar hela serien, speciellt delarna precis i början, och kapitlet i slutet av sista boken, det som heter "Den tredje kistan." Har även köpt i översättning och givit bort till bekanta med skandinavisk ursprung.)

2. Pippi Långstrump - Astrid Lindgren (Jag gillade inte Pippi som barn, var aldrig tillräckligt kaosartad. Dock klassiker etc.)

3. Bröderna Lejonhjärta - Astrid Lindgren (Kärlek! Gav i present till maken en gång.)

4. Romanserien “Stad” - Per Anders Fogelström

5. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige - Selma Lagerlöf (Bla. Läste den i högstadiet.)

6. Emil i Lönneberga - Astrid Lindgren (Gillade inte den heller när jag var liten. Har ändrat åsikt med åldern.)

7. Röde Orm - Frans G. Bengtsson (Mkt omtyckt!)

8. Mio, min Mio - Astrid Lindgren (Kärlek igen. Se även 3)

9. Ronja rövardotter - Astrid Lindgren (Kärkek plus miljonen. Absolut min favoritbok skriven för barn, men den kan ju läsas och funka för vuxna med. Så fruktansvärt bra. Se 3.)

10. Juloratoriet - Göran Tunström

11. Jerusalem - Selma Lagerlöf

12. Aniara - Harry Martinson (Delvis läst.)

13. Simon och ekarna - Marianne Fredriksson (Jag tror jag försökte en gång och blev uttråkad)

14. Händelser vid vatten - Kerstin Ekman (Min ömma moder gillar, alltså nixar jag den p.g.a. erfarenhet av vår brist på gemensam smak.)

15. Ondskan - Jan Guillou (Den var okej.)

16. Jack - Ulf Lundell

17. Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg

18. Mor gifter sig - Moa Martinson (Jag tyckte om, men det var länge sedan.)

19. En komikers uppväxt - Jonas Gardell (Definitivt en favorit.)

20. Böckerna om Bert - Anders Jacobsson/Sören Olsson ( Jag tror att en nioårig Anna hade alla Sune-böckerna; Bert var jag inte lika intresserad av. Dock läste jag, via biblioteket.)

21. Kejsaren av Portugallien - Selma Lagerlöf

22. Strändernas svall - Eyvind Johnson

23. Nässlorna blomma - Harry Martinson (Delvis)

24. Doktor Glas - Hjalmar Söderberg

25. Dvärgen - Pär Lagerkvist

26. Den som vandrar om natten - Marianne Fredriksson

27. Jag saknar dig, jag saknar dig - Peter Pohl

28. Anna, Hanna och Johanna - Marianne Fredriksson (Jag minns dock i princip ingenting av den.)

29. Böckerna om Sune - Anders Jacobsson/Sören Olsson (There we go. Se 20.)

30. Din stund på jorden - Vilhelm Moberg

31. Vinterviken - Mats Wahl (Blah. Jag gillade inte tonårsböcker som tonåring.)

32. Tordyveln flyger i skymningen - Maria Gripe (Oh ja! Fast inte min Gripe-favorit.)

33. Villospår - Henning Mankell (Den om han som skalperar? Har dålig koll på Wallanderböckerna - ömma modern köpte med läste inte, jag plöjde igenom kanske halva högen.)

34. Vägen till klockrike - Harry Martinson

35. Markurells i Wadköping - Hjalmar Bergman

36. Barabbas - Pär Lagerkvist

37. Agnes Cecilia: en sällsam historia - Maria Gripe (Yes! Klar favorit, fast jag var för liten vid första läsningen, blev jätterädd.)

38. Molnfri bombnatt - Vibeke Olsson

39. Vendetta - Jan Guillou (Guillious agentomaner = tråååkiga)

40. Den femte kvinnan - Henning Mankell

41. Mördare utan ansikte - Henning Mankell

42. Ormens väg på hälleberget - Torgny Lindgren

43. Böckerna om Alfons Åberg - Gunilla Bergström (Snor kommentar av Ika: "Knappast har jag läst alla, men rätt många.")

44. Alla vi barn i Bullerbyn - Astrid Lindgren (Omtyckt.)

45. Trägudars land - Jan Fridegård (Högstadiet. Minns ingenting.)

46. Vem älskar Yngve Frej? - Stig Claesson

47. Steget efter - Henning Mankell (Kanske?)

48. Saknaden - Ulf Lundell

49. Den vita lejoninnan - Henning Mankell

50. Rid i natt - Vilhelm Moberg

51. Bombi Bitt och jag - Fritiof Nilsson Piraten

52. Madicken - Astrid Lindgren (Madicken! Har ännu inte (se 3) den.)

53. Gentlemen - Klas Östergren

54. Lars Hård - Jan Fridegård

55. Raskens - Vilhelm Moberg (Jag minns mest att jag inte gillade den lika mycket som Utvandrar-serien. Var kanske tretton.)

56. Gäst hos verkligheten - Pär Lagerkvist

57. Kallocain - Karin Boye (Eh. Bra litteratur, tråkig Scifi,)

58. Kvartetten som sprängdes - Birger Sjöberg

59. Hans nådes tid - Eyvind Johnson

60. Rövarna i Skuleskogen - Kerstin Ekman

61. Hummelhonung - Torgny Lindgren

62. Janne, min vän - Peter Pohl

63. Bara en mor - Ivar Lo-Johansson

64. Ett drömspel - August Strindberg

65. Bränt barn - Stig Dagerman (Kanske?)

66. Stjärnor utan svindel - Louise Boije af Gennäs (Gud vad jag tyckte om den boken när jag läste den första gången. Fortfarande bra)

67. Bock i örtagård - Fritiof Nilsson Piraten

68. Blindgång - Marianne Fredriksson

69. Böckerna om Karlsson på taket -Astrid Lindgren

70. Comédia infantil - Henning Mankell

71. Herr Arnes penningar - Selma Lagerlöf

72. Miranda och pärlhalsbandet - Kerstin Sundh

73. Romanen om Olof - Eyvind Johnson

74. Vävarnas barn - Per Anders Fogelström

75. Pappan och havet - Tove Jansson

76. Tjuven - Göran Tunström

77. Häxringarna - Kerstin Ekman (återigen utan minne.)

78. Vinter i paradiset - Ulf Lundell

79. Coq rouge - Jan Guillou

80. Böckerna om Kulla-Gulla - Martha Sandwall-Bergström (ALLA. Tre gånger. Minst..)

81. Vi på Saltkråkan - Astrid Lindgren (Har jag läst? Jo, det har jag. Högt för småttingar.)

82. Evas bok - Marianne Fredriksson (Gillade då. Men var tretton.)

83. Skuggan över stenbänken - Maria Gripe (Hela sviten är underbar!)

84. Fru Björks öden och äventyr - Jonas Gardell (Minst favorit av Gardells böcker. Dock mkt bra.)

85. Kvinnor och äppelträd - Moa Martinson (En STOR favorit. Fullkomligt underbar.)

86. Merabs skönhet -Torgny Lindgren

87. Frestelsernas berg - Jonas Gardell

88. Böckerna om Pettson och Findus - Sven Nordqvist (Sött och finurligt. KRAV om jag någonsin får barn (eh, nej.))

89. Statarna - Ivar Lo-Johansson

90. Fiendens fiende - Jan Guillou

91. Dikter - Karin Boye

92. Kyssen - Ulf Lundell

93. Barnens ö - P C Jersild

94. Utvald att leva - Jerzy Einhorn

95. Clownen Jac - Hjalmar Bergman (se 14)

96. Löwensköldska ringen - Selma Lagerlöf

97. Mormor gråter och andra texter - Jonas Gardell (Favorit)

98. Syndafloden - Marianne Fredriksson

99. Efter floden - P C Jersild

100. Århundradets kärlekssaga - Märta Tikkanen (Se 14)

Slutsats: jag suger.  42? av 100. Och typ inga av klassikerna. Suck.

Jag måste bara säga att jag är väldigt söt idag. All Kaylee-hår och sextiotalsstil på kappan. Plus att jag är bäst på snabba, goda middagar. Yay mig.

För ett tag sen hade Ms KYD en väldigt rolig kortversion av 300. Den här är ännu roligare, i dialogform, på engelska. Känn dig dock inte ledsen för det, KYD, den här tjejen, en "Cleolinda Jones", har fått en bok utgiven med sina kortversioner av filmer: Movies in Fifteen Minutes (bloggen.)

::gigglesnort::

Eller en jävligt bra dag för ord, rättare sagt. Läser andra Thursday Next-boken, (neandertalare, korrekt fransk grammatik, karaktärer som talar i fotnötter, romatiskt ironi!) och lyssnar på The Arks Death to the Martyrs, som vinner så många jävla kulpoäng; "And if you ask why I’m so blunt, it’s ‘cause I care for you, you cunt."

Ren skönhet.

Maria Gripe har avlidit, 83 år gammal, enligt DN.

Som vän av det småmysktiska gillade jag verkligen hennes böcker som yngre (å andra sidan, vem gjorde inte det?) Agnes Cecilia läste jag som alldeles för liten, och hade spökiga mardrömmar, minns jag. Annars beundrar jag hur Gripe belyste både klass och kön i barnböcker – både in mina dåvarande favoritböcker, serien som inleds med Tre trappor upp med hiss och Skuggsviten. Aldrig någonsing skrivs läsaren på näsan, men ändå blir det uppenbart hur mycket de kategorierna styr huvudpersonernas liv.

Kind of like Astrid, huh?

Jag önskar verkligen att jag kunde skriva bättre på svenska, då hade det blivit en längre utläggning. Iallafall. Hoppas hennes böcker finns kvar länge, länge för framtida barn.

Det är väldigt konstigt att idag inte har varit pissdålig à la hatkaka, med tankte på hur det gått hittils.

- Gick till biblioteket för att hämta nästa Thursday Next-bok, bara för att upptäcka att deras mailsystem är fucking TRASIGT; jag fick mitt meddelande en vecka för sent, vilket innebär att boken åkte tillbaka till sitt ursprungbibliotek igår, inte om en vecka.

-Gick för att hälsa på maken, som lagom till min ankomst lyckades få kokande vatten över halva handen. Fick avbryta blåbärskakan och plåstra om honom så han kunde fortsätta brygga. Det kanske bara är jag som är paranoid och känslig för indoktrinering, men finns det vuxna männskor som kan bränna sig utan att en sekund senare kasta sig efter vattenkranen? Det tog honom säkert en halvminut och en order från min sida innan han fixade det, och sedan gnällde han över att det för kallt. Suck. Förband och neosporin under plasthandske, och sen var han igång igen. Men det blir nog jag som får diska den här veckan. Dumma söta maken.

- Hem under rusningstrafik, vilket betyder att ingen stannar. Jag hatar bilar.

Idag ska vi prata om böcker. Eller, rättare sagt, om en bok. Först tänkte jag fundera ut vilken den bästa boken jag någonsin läst är, men det är förstås omöjligt. Det finns alldeles för många faktorer att ta med i beräkningen: när jag läste den, genre, det faktum att jag har en tendens att värdera karaktärer och  -beskrivningar över välkonstruerade handligar. Iallafall.

Den absolut sämsta vuxenroman jag någonsin läst ut¹ är Johanne Hildebrandts Freja (det var två och ett halvt år sedan nu, men jag minns min avsky som vore det igår. Lyckligtvis gäller inte samma sak den oerhört tråkiga handlingen.) Den rekommenderas av någon (moders kollega?) som visste att jag var intresserad av mytologi. Blä. För det första har Hildebrandt alldeles uppbarligen läst Marion Zimmer Bradley, och hon verkar vilja fortsätta i samma tradition. Alltså: känd myt (i detta fall konflikten mellan vaner och asar), den ena är relativt jämlik, martriarkal, och God, den andra våldsam, ojämlik, patriarkal och om inte direkt Ond, så åtminstone Otrevlig och långt ifrån God. En kvinnlig huvudperson som är mytologiskt välkänd, men som ikläds en något annorlunda gestalt än man är van vid – dels för att förvåna, dels för att göra (den förändrade) mytologin möjlig. En kärlekshistoria, kanske. Några dumma brudar, någon smart. Lite soldater. Åtminste en intelligent person på De Mindre Godas sida. Massor av sex. So far, so good. Väldigt sterotypt, jag vet, men fullt genomförbart om man skriver väl (MZB klarade det galant) och inte låter mallen lysa igenom fullt ut. Tyvärr lyckades inte Hildebrandt med det, historiemallen är genomskinlig hela tiden, karaktärerna är tråkiga och inkonsekventa, miljöerna stereotypa, handligen så in i helvete tråkig, sexet överdrivet och – gissa? – tråkigt. Hela eländet uspelar sig i någon slags kvasibronsåldersamhälle där alla är människor, kanhända med lite småmagiska förmågor på det där chica, förhistoriska sättet. Freja är van, så klart. De jordbrukar och dyrkar kvinnliga guddomar och använder brons. Så kommer de elaka asarna som, om jag minns rätt, använder järn. Samt inte dyrkar gudinnor. Och så konfliktas det och sexas och hålls på, lite folk dör, och till slut tar det nog slut, och det minns jag med lättnad.

Ända ogillar jag inte Johanne Hildebrandt som krönikör. Jag håller inte alltid (okej, oftast) med henne, och även om jag inser att krigskorrespondenter kanske behövs, så kan jag inte relatera till hur någon kan åka till en krigzon frivilligt. Men hennes sätt att skriva krönikor och artiklar är helt okej, bra och passande för sitt medium. Så varför en så in i helvetes dålig roman?

(Vill man läsa samma tema välgjort väljer man Marion Zimmer Bradleys Avalons dimmor (The Mists of Avalon, Arthurmyten) eller Facklan (the Firebrand, Trojanska kriget.) )

Om du klickar här kan du kolla på lite bakomgrejer från inspelningen av Arn-filmerna.

Jag måste erkänna att jag hoppade på Arn-tåget med en gång; jag har alltid varit svag för historiska romaner, speciellt medeltiden, och Guilliou skriver faktiskt inte illa alls (även om alla mina tonårsförsök att läsa hans agentomaner tråkade ut mig så till den milda grad.)  Och jag är väldigt förväntasfull inför det här; två filmer och sex tv-serieavsnitt ska det bli, eller en film för utlandet. Jag tror de klarar det, så länge de inte drar alldeles för långt utanför orginalramen. I am a purist när det handlar om filmatiseringar.

Samt Stellan Skarsgård. För en gångs skull i en svensk film, istället för att spela död pirat med sjöstjärneskabb. Alltid nåt.

 Det kommer ett riktigt inlägg. Så småningom.

- ur The Eyre Affair, av Jasper Fforde

 Bara underbart.

Omgomgomgzzzooooomgggg…

Förlåt om jag beter mig som en femtonåring på speed. Typ.

Men. Jag fick just ett mail från stället jag vill jobba på. Om intervju. Eeeeee.

Andra saker:

11e April – Släpp av The Ark – Prayer for the Weekend (i Sverige, men i alla fall.)
Maj/ Juni – Släpp av Katharine Kerr’s trettonde Deverry-bok, The Spirit Stone.

Allt ovan är skäl till lycka.

Riktigt inlägg snart.

Gillar vanligtvis inte memes, men den här, snodd från Åsa, var ju värd min tid.

Favoritbok/böcker som barn: Jadu. Jag skulle vilja säga Astrid Lindgren, men jag tror att det skulle vara en efterkontruktion. Jag vet att jag verkligen gillade Maria Gripes Två trappor upp med hiss-serie, och egentligen allt som utspelade sig under artonhundratalet-sekelskiftet och hade klassperspektiv (även om jag inte förstod det då – gillade böcker som handlade om någon Magdalena på Stjärneholm, men kommer inte ihåg för fattarens namn [Inger Kullenberg, sa Google].) Hade en period med hästböcker. Gillade Narnia. Lilla Huset på Prärien. Typ allt jag läste.

Favoritgenre idag: Alltså, jag är inte helt såld på romaner överhuvudtaget. Ett tag skulle jag vilja säga fantasy, men det finns så jävla mycket oläsbar skit, och det blir bara mer hela tiden. Jag har egentligen inte läst tillräckligt mycket sci-fi för att kalla det en favoritgenre. Historiska romaner med fokus på historien? Och vampyrskildringar i alla former, bra som dåliga. Allt som tar upp genus och sexualitet, speciellt med en filosofiskt utgångspunkt. Speciellt speciellt epistemologi. Jo, Genevieve Lloyd.

Typ av böcker jag inte gillar: Kärleksromaner. Och då menar jag alla, inte bara flärdtjafs. Författaren kan vara hur bra som helst och säga hur mycket om Livet och Meningen och Tiden han/hon vill, men om huvudhandligen är en kärlekshistoria vill jag inte vara med.

Underskattad genre: Scifi! Mest för att folk fortfarande verkar tro att det bara är för nördar som bor i sin mammas källare (allvarligt? Till och med kass fantasy tar sig upp på listorna numera. Kiss my ass, mr. Paolini) och scifi kan vara så jävla mycket mer. Samtidsskildring (vanligtvis gäspvarning, men iallfall), moralisk frågeställning, ursäkt till snygga namn och explosioner. Makt. Kön. Rymden! Kom igen, alla gillar rymden.

Författare som betytt nåt särskilt för mig: Jag kan inte komma på någon specifik. Eller jo. Jostein Gaarder. Hade jag inte läst Spelkortsmysteriet när jag var tolv hade jag inte läst Sofies Värld, och då hade jag aldrig börjat läsa andra filosofigrejer, aldrig börjat plugga filosofi, inte kommit över till USA. Och inte haft en fräck kortkalender.

’Nya’ författare jag gärna skulle vilja läsa mer av: Nej.

Favoritkaraktär i bok: Jag måste tyvärr härma Åsa och säga Snape från Harry Potterböckerna. Han är mer komplex än några av de andra karaktärerna, Rowling gick utanför sin ganska mediokra författarförmåga med honom. Lovyan från Katharine Kerrs Deverryböcker, hon är en kvinna som regerar i ett strikt patriarkat, men hon ber inte om ursäkt för det. Hade hon varit med i hela serien hade inget otäckt hänt, hon hade givit de som förtjänade på käften och talat om för dem att de var idioter. Hon tycker om att ha makt, och hon hymlar inte med det.

Karaktär i bok som mest liknar mig själv: Det kan jag faktiskt inte svara på. Någon jämförde mig nyligen med Nuala från Neil Gaimans Sandman-svit. Kanske det. EDIT: Eller Mary från Jane Austens Stothet och Fördom, som inte gillar sociala happenings utan föredrar torr litteratur.

Om jag skrev en egen bok, vad skulle den handla om: Jag har ingen större skrivarlust, du. Kanske en roman om William James? Hmm. Man skulle bli upprörd över hans hycklande men intresserad av hans filosofiska tankegångar.

Favoritblogg med litteraturanknytning: Åsas Girlafraid