Idag får både Finland och Italien mig att vilja börja gråta.

Citat us DN, den senare artikeln:

Fy fan, jävla mänsklighet, jag hatar er. Allihopa.

JAMEN JÄVLA ATKINSIDIOTER! TA ER JÄVLA BACON OCH STICK TILL MARS, JAG ACCEPTERAR INTE ERA DUMMA JÄVLA ARSLEN PÅ MIN PLANET.

Jag lär mig aldrig. Det blir alltid (bara tre exempel de senaste dagarna) att jag ger mig in i diskussioner jag vet bara kommer att göra mig arg. När de sker på skriven svenska blir det än värre, eftersom jag måste skriva med ascii (tangentbordet på jobbet är trasigt) och allt blir bara jobbigt. Jag vet inte vilket som är värst, riktigt dumma människor eller smarta typer med ett litet gäng skumma åsikter/kunskapsluckor. Eller särskrivning - jo, det är särskrivningar (HERREGUD HUR JÄVLA SVÅRT ÄR DET ATT TÄNKA EFTER INNAN NI SKRIVER BETAL KORT ELLER JÄTTE ROLIGT? Ni skadar min själ! Men det kanske bara är för att det är den enda sortens fel jag inte gör i skrivet språk numera.*)

::kisspaus::

Nu var det ju inte det jag skulle prata om. Idag ska vi prata om inställd Sverigesemester. Det var nämligen tänkt att vi skulle till Sverige i augusti, hälsa på mamma, visa maken en smålandssommar, gå på Winnerbäckkonsert (första prioritet, givetvis), och käka smågodis. Så inte; den svaga dollarkusen på sistone, i kombination med CSN och tandläkarräkning och det faktum att vi borde köpa biljetter nu, eller helst i förrgår, gör det ekonomiskt omöjligt. Med makens nya jobb (hurra igen! Han börjar den tjugoåttonde) kommer liknande grejer inte att vara ngt problem i framtiden, men som det ser ut nu skulle det inte funka ens med hjälp fr. mamma och med tömmande av just-in-case-kassan. Vi tar en långhelg i Portland eller kanske t.o.m San Fransisco (troligen inte), istället vet inte ens om maken har hunnit arbeta ihop till semester i sommar. Ömma modern kommer inte att blir glad, men det finns inget att göra åt det; snarast är det skönt att ha bestämt sig och slippa gå och ha panik för hur fan pengarna ska räcka till mat. Men ändå. Snyft. Stackars mig. Ingen konsert.

Sluta titta så där konstigt, det är synd om mig! 

Läst om en bok:

"Ganska bra men lite för feministisk för min smak."

ÅH GUD KAN JAG INTE BARA FÅ SLÅ ALLA MÄNNISKOR*?

Eller kollegan som har slipover och sidbena och läser böcker om hur man uppfostrar sina söner i dagens samhäller utan att emaskulera dem. FÖR DET ÄR JU SÅ SYND OM DEM, DE MÅSTE VÄXA UPP OCH INTE FÅ SLÅ OCH VÅLDTA SINA FRUAR SOM DE VILL, STÅ UT MED ATT DERAS KVINNOR HAR EGENDOM OCH FÅR JOBBA,  DE MÅSTE VISA VISSA BASALA KÄNSLOR, STACKARS JÄVLA UNGAR ALLTSÅ.

Dessutom:

Jag kan fortfarande inte greppa att folk som anser att mäns våld (mot kvinnor och mot varanrda) har kulturella orsaker kallar manshatare, medan de som åberopar (den intrinsikalt våldsamma manliga) natuuuren är the good guys?

Eller jo, det gör jag ju. De kräver ju att folk ändrar på sig. OCH DET VORE JU JÄVLIGT JOBBIGT ATT TVINGAS GÖRA.

Artmord på människosläktet, vore det något? Vi räddar både jorden och vår egen värdighet. 

Vet ni vad som skulle ha varit trevligt? Om hon som jobbade i den lilla skandivanska butiken talat om att de hade marsipan "i lösvikt" i kyldisken för $11/pound INNAN jag köpte fem pyttesmå paket för dubbelt så mycket pengar. Det skulle ha varit trevligt.

Fail, Olsen’s, epic fail.

Det har varit mycket normativitet idag. Först läste jag Scott Westerfields utmärkta ungdomsscifi Uglies, sedan påbörjade jag The Trouble with Normal - Sex, Politics and the Ethics of Queer Life, av Michael Warner, som jag på något sätt missat fram tills nu. Eftersom jag precis läst meningarna

"Almost all children grow up in families that think of themselves and all their members as heterosexual, and for some children this produces a profound and nameless estrangement, a sense of inner secrets and hidden shame. No amount of adult "acceptance" or civil rights is likely to eliminate this experience of queerness for many children and adolescents.  Later in life, they will be told that they are "closeted" as though they had been telling lies."

 blir jag milt intresserad när jag via DN ramlar in på alltombarn.se (för övrigt en ganska otippad oseriös parner för en så pretentiös morgontidning) och ser orden "Förmedla en naturlig* syn på sex till barnen."

Jaså?

Det börjar bra. Sexologen Suzanne Lindström påpekar att "om man bekräftar en flicka som upptäckt sitt kön och att det kan vara skönt att röra vid det så lägger man grunden för att hon som vuxen får naturlig inställning till sin kropp och sin sexualitet." Inte illa. Vi har nått längre än för femtio år sedan. Hon påpekar även att man ska uppmana tonåringar att bara ägna sig åt sexuella aktiviteter de känner sig redo för**. Men sedan känner sig Lindström tvungen att plocka fram moralhammaren; tillfrågad om vad man ska berätta om "avancerad sexualitet" som t.ex analsex svarar hon

De kan ju ha läst om det i till exempel Starlet och undra. Förklara att det finns de som har analsex, men att det inte hör till vad Svensson gör i sängen, att det vanligaste är att snoppen går in i snippan.

För det första: STARLET? När jag (tjugofyra år, kom ihåg det) var i tioårsåldern var Starlet utdaterad. Sen vet jag inte riktigt var jag ska börja, det liksom snurrar i skallen av koncentrerad dumhetschock. Ord som skuldbeläggande, artonhundratal och verklighetsfrånvändhet dyker upp, men får inte fäste i vaniljslemmet***. Men kom ihåg det föräldrar: ni måste upplysa era barn att normala människor har treminuters missionärsheterosex.**** I sängen. Med lampan släckt.

Annars kan de ju bli böööögar, eller leeeeesbiska*****. Eller *gasp* transpersoner, och då är det ju bara sepuku som återstår.

… nästa person som säger ".. och i år ska jag inte äta så mycket kolhydrater" får på käften, okej?

Ang. lång bussresa: I-5 hade köer hela de fem milen mellan Tacoma och Seattle, vilket innebar följande:

Jag slutade jobbet klockan fem.

Jag kom hem klockan halv nio.

AARRGGHHH. 

Nästa gång jag pratar med någon från King County Metro (vilket kommer att bli på måndag eftersom de JÄVLA IDIOTERNA TILL MISSBILDADE RÖVHÅL inte har sin jävla kundinformation öppen på helgerna (VILKEN JÄVLA IDIOTI, NI KÖR BUSSAR, VAD FAN FÅR ER ATT TRO ATT VI INTE VILL KLAGA PÅ HELGERNA, JUBELKUKHUVEN?)) ska de få reda på att de borde tvångsknullas med kaktus. Sådär lite generellt. Samt att de pajat hela min helg och fråntagit maken två timmars inkomst.

 ååå haaaatkaka.

Precis vad jag behövde. Mera bajs. Inte bara torsdagar nu.

Bajs hela veckan.

Soffjäveln

Kortkorta versionen: ingen soffa.

Korta versionen: efter fem månaders väntan är soffan c:a 10 cm för stor för att gå in genom dörren. Och det är inget åbäke till soffa. Inga pengar tillbaka, bara tillgodo. OM, I say OM de kan sälja den. $1048. Sen beställa ny soffa och vänta i tre månader till. Suck.

Jag orkar inte ta den långa versionen en gång till. Och KJ är MIA tills på onsdag.

Fast alla avgudade min grillade aubergine igår. 

Jävlar fan helvete.

Och bajs. 

Jaha.

En till Hulken-film. Lite konstigt, eftersom ettan inte gick så bra, men vaddå. Edward Norton som Bruce Banner/Hulk, lite intressant. Vi gillar Norton; han lyckas nästan jämt. Ang Lee has bytts mot Louis Leterrier, var filmer jag inte sett, så honom kan jag inte ha någon åsikt om. Men. Men. Manus skrivit av rövhatten Zak Penn, som hittils har spytt ut skitmanus till Elektra och X3. X3, som pajade en så underbar översättning till filmmediet, som förstörde det bästa och mest intressanta temat i hela Marvels universum (Dark Phoenix saga), som dödade Scott bokstavligen, och resten av karaktärerna nästan lika mycket bara genom att vara så jävla fel, åååååhh. Jag kokar bara jag tänker på det. Hatkaka till Penn. Och jag kommer inte i närheten av den här gröna historien, inte någonsin.

Namn intresserar mig. Och åååååh vad jag stör mig på svenska namnregler. Jag fattar fortfarande inte vilka som sätter mest käppar i folks hjul, din lokala länsstyrelse eller skatteverket. I det här fallet låter inte skatteverket en liten flicka heta Metallica trots att länsstyrelsen godkänt det, trots att det sedan tidigare finns en svensk kvinna med det namnet, och trots att ungen redan kan säga sitt namn.

Vidare får man inte ha dubbelefternamn med bindestreck (jag har försökt), då får man ta ett nytt efternamn och låta gamla namnet bli mellannamn (eventuella undantag för invandrare som redan har dubbelefternamn). I helvete heller! Nu har jag ett lagligt efternamn och ett som folk kallar mig, och hur trevlig och enkelt är det?

Och som om inte det vore nog, så finns det regler för vad man får heta som man och kvinna. Vad är det för fascistfasoner? Jag kan ha en viss (en viss, mycket liten) förståelse för om man inte vill tillåta att flickebarn döps till "pojknamn", etc.; folk som har en rigid syn på kön och könsroller skulle förmodligen frysa ut den lilla stackaren med en gång. Men vuxna människor med självbestämmanderätt? Namnlagsändring.nu . Man får heller inte heta ett "förnamn" i "efternamn" (ty folk bestämmer var som är -och vad som kan vara - vad.)

Nej, slopa alla idiotiska lagar som bestämmer vad folk får och inte får heta (med undantag för varumärkesskydd och skyddade efternamn, såklart.) Någon jävla måtta får det vara.

Åååå hatkaka. Igen. Och det är fan det enda som blir bakat här idag. Skulle baka bröd, men inte fan har jag en tillräckligt stor bunkjävel. Eller visp med degkrokar.

Specialhatkaka till King County Metro, som bara tar exakt växel på bussarna, så jag måste spara som en liten hund för att ha exakt till $2.75 fram och tillbaka till Tacoma på onsdag. Jävlar jävlar  jääääääävlar. Jag vill inte slösa $20 (minsta man kan ta ut i bankomaterna, och inte fan kan jag ha småpengar utan att handla) på en jävla bussresa. Hat hat haaaaat.

Jag hatade våra fula glas. Jag fick sopa lite, men det blir mindre disk. Jag får fan diska varenda jävla dag - hatar makens arbetstider, och maken också just nu. Jävla idiot. Kan inte ens trösta mig med lite choklad, eftersom jag satt mig själv på godis- glass- och snacksfri diet då jag börjar lägga på mig elefeantvikt. Hatar matkulturen här.

Fick jag sova inatt? Svar nej.

Ååååh nu är jag sur. Hatkaka till alla!

Jag  vet att jag inte borde dissa folk jag känner här, men de kan ju inte läsa det! Dessutom tror jag maken tröttnade på mitt gnäll någon gång igår.

Situation:

Jag står inte ut med flaky människor. Jag står inte ut med folk som blandar svenska och engelska heller, men just nu kommer jag inte på nåt bra ord på svenska, så ni får fan stå ut. Typ folk som sa ’vi ska åka och shoppa’ i fredags och ställde in samtidigt som hon skulle komma och hämta mig (rimligtvis borde hon vetat åtminstone en halvtimme tidigare, då detta är tiden det tar att ta sig från hennes hem till mitt) vilket ledde till att jag kastat i mig mat och panikduschat helt i fucking onödan. Sen ändrade tiden till början av förra veckan, sen till "torsdag eller fredag". Men mest hatar jag folk som inte svarar i sina mobiler, och sen inte svarar på meddelanden, då kan man slänga mobiljäveln i närmsta dike iställer för att lura folk att de kan få tag på en

I min värld gör man så här: man diskar på kvällen, man städar ordentligt en gång i veckan, helst på fredagar, man kommer i tid, helst c:a 30 sekunder efter utsatt tid (satellitklocka i mobilen, inte så jävla svårt), man ställer in dagen innan eller åtminstone minst två timmar innan, bestämmer tider flera dagar innan så den andra personen har tid att planera sitt liv och inte behöver sitta och undra om hon borde städa en torsdag VILKET JAG INTE KOMMER ATT GÖRA EFTERSOM JAG HATAR ATT STÄDA och maken jobbar typ tio timmar och ååååååååååååååh hatkaka. Jävla idioooot.

Jamen jävlar i min låda.

Albertson’s i en annan stadsdel.

Fortfarande ingen jäst. Men det är inte så konstigt, jag antar att ingen bakar i det här landet.

Suck. 

Nu blir det hatkaka.

Hat hat hat hat. En vecka efter mitt äventyr på Safeway vågar jag mig dit igen, eftersom Lucas tyckte att det var löjligt att bojkotta på grund av mango chutney. Okej. Idag hade de inte jäst. Hade inte haft på flera år.

VAD I HELVETE? Menar de att jag ska baka med äcklig jävla torrjäst? Fan heller. Så var det bara att lägga tillbaka alla varorna och trava sju kvarter till QFC.

Gissa.

De hade inte heller jäst. Av en bättre anledning; den hade blivit gammal och slängts ut. Vad är det för fel på folk i det här landet? Eller i den här stan, när vi bodde i gettoiga Tacoma hade vi aldrig några problem att hitta chutney. Eller disktrasor. Eller jäst. Jag saknar Albertson’s. Jävla idioter.

 
Sa jag att kardemumman skulle kostat typ hundra spänn? För en sketen liten burk kardemumma. Jääääävla idiooooooooooter. Här blir det inga semlor. Nu fan blir det choklad och glaskross till lunch.

Jag tänkte laga lite currygryta; inget konstigt med det. Gick till affären. Först kunde jag inte hitta mango chutneyn. Inget konstigt med det heller, jag har inte vant mig om vid hur affärerna är ordnade här än. Ringer min söta man, han har inte heller någon aning. Letar. Hittar inte. Frågar en inkompetent jävla kärring dam som arbetar i affären. Hon har aldrig hört talas om mango chutney.

Kom igen nu. Vi pratar inte precis om något obskyrt. På Ica i hålan där min mamma bodde kunde man få tag på två olika märken.

Kvinnan kommer tillbaka. Hon har kollar i datorn. De har inte mango chutney. De har ingen chutney alls.

Jag svär och talar om att jag aldrig kommer handla där igen, får promera en halvtimme till, och kan inte köpa äpplen.

FörbannadejävlaidiotkukhuvudinkompetentajävlaSKITAFFÄR! AAAARRGGHHHH!!

::kisspaus::