Nu har dett gått över en månad, sä det kanske är dags att publicera svaren och påbörja rond 2?

Fråga ett, eller inte riktig: jag lovade att berätta hur jag hamnade i USA.

Svar: Redan när jag började gymnasiet hade jag en samling internettkompisar via StarWarsChicks; en del av oss har ramlat bort sen dess, men en kärngrupp finns kvar, även om bara Debbie har en blogg. De flesta i grupen var amerikaner, även om vi hade lite folk i skandinavien, Storbrittanien och Italien med. Det blev naturligtvis att vi pratade om en massa annat än science fiction, och när jag efter Världens Sämsta Teaterlärare i tvåan bestämde mig för att byta mål i livet snackade de flesta av internetvännerna om college. Det, tänkte jag, skulle man kanske prova. Jag ville desperat bort, och varken Lund eller Uppsala verkade tillräckligt långt bort, så jag tog kontakt med syon, som gav mig en massa broschyrer. Via en organisation som hjälpte mig med pappersarbete och visum hamnade jag till slut på Pacific Lutheran University i Tacoma år 2002, och där fastnade jag för en Lucas, för en massa vänner, för norra stillhavskusten och för Rainier tornande vid horisonten. Alltså kom jag tillbaka så snart juridiken tillät.

Fråga: Marianne undrar varför jag flyttade till Seattle.

Svar: för att alla jag känner flyttade hit, och för att det är mindre sunkigt än Tacoma. Och för att maken blev helt kär i Fremonts Solstice Parade.

Fråga: Fr. Cynthia: är det svårt att få jobb i Seattle som svensk med statsvetarexamen och lite arbetserfarenhet?

Svar: Generellt räknas det som svårt att få jobb i Seattle jämfört med andra delar av USA, men jag ser fortfarande det som att det är ett bättre läge än jag upplevt  i Sverige. Jag vet inte hur det ser ut med utländskt examen, men jag har svårt att tro att det skulle försvåra särkilt mycket - bara jämför med motsvarande amerikans examen (BA/MA) och var detaljerad i beskrivningarna av tidigare erfarenhet.
Seattle har en hel del non-profits som jag antar har använding for folk med examen i PolSci/Public Policy, kolla idealist.org… annars vet jag inte riktigt.

Fråga: vad jobbade du med i Sverige innan du flyttade? Och har du bott utomlands förut? -Petra H.

Svar: Jag har aldrig jobbat "på riktigt" i Sverige. Jag har sommarjobbat och deltidsjobbat som vårdbiträde och personlig assistent ett par år, men det är allt. Här är jag som jag kanske nämnt webbutveckare (front-end), fast det har inte heller ngt med min utbildning att göra. Jag bara ramlade in.

Fråga: Jag tänkte fråga hur gammal du är? - Anne

Svar: Tjugofyra.

Nästa! Samma regler som sist: Fråga mig vad som helst. 

Jag lovar att svara, kanske inte helt sanningsenligt om ni blir för snokiga, men svara kommer jag. Kommentera eller maila till sianna (snabel-a) onomatopoetry (punkt) com.

Det är äntligen varmt, och eftersom jag inte orkar lida och svettas som en gris under lunchen och på vägen hem bestämde jag mig för att ha på mig en sommarklänning till jobbet. Så många klänningar har jag nu inte, så jag frågar maken om han tycker mitt klädval är okej. Jo, svarar han, varför skulle det inte vara det? Tja, klarröd klänning med vid kjol och knytnacke kanske inte passar helt bland nördpojkarna på jobbet, ens med grå cardigan över inomhus, men det gör å andra sidan inga andra av mina kläder heller, så det får vara.

Väl på jobbet inser jag att klänningen kanske ligger lite over standardnivån. Västkusamerikaner är dock väldigt snälla och artiga människor, så jag får bara komplimanger: de gillar min klänning, min klänning är jättefin. Det är då Andrzej, som europé han är, som får ta ned mig på jorden. Han ger mig en blick, höjer på ena ögonbrynet, och frågar om jag ska på fest.

Mai gad.

Klockan är inte ens två på eftermiddagen, och jag vill bara soooooova. Jagade zombies hela natten; det blev inte så mycket vila. Men flyga kunde jag.

På tredje koppen kaffe. Det funkar inte; pannan krockar med tangentbordet. Ge mig en säng!

Eller åtminstone ett huvudstöd. 

Bara jag jag jag jag jag.

Helt ointressant, jag vet. Jag HAR en text om klass i smålandstätorer på gång, och en om åttiotalet. Och en om litteratur. De kommer. Tills dess får ni hålla till godo med det faktum att vi hade julfest på jobbet idag. Hade vi gjort saker ordentligt hade vi haft den på kvällen, med inbjudna pojk/flickvänner/makor/makar, snittar, bubbel och finkläder. Nu funkar dock inte så hos oss: jag jobbar med ett gäng geek boys i alla åldar, alltså blir det fest på arbetstid med bowling (fan vad jag hatar bowling), öl och tevespel.

Men. Men. Jag har spelat Rayman Raving Rabbids på Wii.

Ja. Jävlar.

Spring jättefort eller explodera. Kasta en ko. Lys strålkastare på kaniner. ROLIGAST DENNA VECKAN.  

Idag ska vi prata om jobbet. Mitt jobb har en hemsida, årtusendets överraskning. Av diverse irrationella anledningar (irrationella för att de flesta vet att jag bloggar på tre olika ställen, och för att de vare sig bryr sig eller kan svenska) vill jag inte länka direkt, men hit kan man ju gå. På nämnda hemsida finns en liten nyhetsruta med de senaste släppen och nyhetsgrejerna. Jag hittar dit idag och inser att jag varit styleansvarig på de senaste fyra, alla som syns på förstasidan, och jobbat ensam på två av dem. Tjohopp.

Jag förtjänar löneförhöjning. 

Bara 6 timmar till långhelg.

Kom igen nu. 

Vi vann ett bid och det skulle firas. Vin hälldes upp. Äcklig, rött och i muggar, men iallafall. Någon frågar rakt ut i luften:

"Is Anna even old enough to drink wine?"

Jag fyller snart tjugofyra.