Mem:

Årets vardagsglädje: Inredning.

Årets tacksamhet: Att jag fick jobb, och uppehållstillstånd.

Årets största förväntan och “hur kommer det kännas”: Jobbet? Men allvarligt, det tog halva året bara vänja sig vid livet.

Årets största besvikelse: Att maken inte lyckats skaffa bättre jobb; förseningarna i visumprocessen.

Årets största glädje: Arbetstillståndet och jobbet, igen. Och att vara här.

Årets största triumf: Se ovan.

Årets största “jag önskar det hade hänt mer under detta år”: Maken och jobbet igen. Att processen gått snabbare och att jag hade haft råd med mer kaffe.

Årets skönaste helg: Herregud, jag vet inte. Ngn. gång i augusti, när vi var lediga båda två och bara slappade.

 

Men fan vad tråkigt då. Mina egna:

Årets godaste kaffe: Sarahs, i November, Chai House.

Årets äckligaste kaffe: Starbucks en hel del vardagsmornar.

Årets mest överskattade fest: bröllopsfest med släkt i Helena, Montana.

Årets  mest lyssnade på nya skiva: delas liknande mellan Winnerbäcks Gaudava och Suzanne Vegas Beauty and Crime

Årets  teve: Nu Who, men allvarlig, någon måste göra ngt åt Russel T. Davis mer misogyna (hjärndöda?) drag innan han pajar så mycket att det inte går att laga mer. Och Good Eats.

Årets  mat: burritos! Och linsgryta under potatistäcke. Och thai.

Årets  tidning: The Stranger. Dan Savage blir mer och mer bäst för varje dag.

Årets  tidskrift:  Bitch Magazine

Årets museum:  SAM. Det enda jag besökte :(

Årets  bok: The Eyre Affair

Årets tvspel: Katamari Damacy. Alltid alltid alltid.

Jul. Hade jag. Den var trevlig, jag fick en symaskin, score! Trallala.

Nu till väsentligheter: kan man fortfarande kalla en bytta för bytta om den är av metall? Och vad gäller för bunke? Vad tycker ni?

Bara jag jag jag jag jag.

Helt ointressant, jag vet. Jag HAR en text om klass i smålandstätorer på gång, och en om åttiotalet. Och en om litteratur. De kommer. Tills dess får ni hålla till godo med det faktum att vi hade julfest på jobbet idag. Hade vi gjort saker ordentligt hade vi haft den på kvällen, med inbjudna pojk/flickvänner/makor/makar, snittar, bubbel och finkläder. Nu funkar dock inte så hos oss: jag jobbar med ett gäng geek boys i alla åldar, alltså blir det fest på arbetstid med bowling (fan vad jag hatar bowling), öl och tevespel.

Men. Men. Jag har spelat Rayman Raving Rabbids på Wii.

Ja. Jävlar.

Spring jättefort eller explodera. Kasta en ko. Lys strålkastare på kaniner. ROLIGAST DENNA VECKAN.  

YAY!

 

Filmpuddingar:
1. David Tennant
2. Hugh Jackman (så länge han låter bli att kamma sig)
3. David Krumholtz (numera, kan sägas.)

Filmpinglor:
1. Jeri Ryan! (Tyvärr fruktansvärt oanvänd talang; jag är kär i hennes Seven of Nine till denna dag. Men även to swoon for i dåliga Dracula 2000, för henne +  vampyrtänder= iiiiiiiiiii!
2. Famke Jansen? Fast låt mig inte höra människan prata, hon pajar min Jean Grey kthxbai.
3. Gillian Anderson. Minns ni Arkiv X? Ok, men har ni sett Glädjens Hus? GA är vacker!

Kärlekspar:
1. Eric och Shelly i Crow. När man återuppstår för att hämnas någons död, det är true love.
2. Jean och Scott i X-Men och X2 (Let’s not låtsas att X3 finns, jävla pajasfilm)
3. Zoe och Wash - Serenity ::teardrop::

(men gud vad hetero det blev nu då. Men det finns i princip inga lesbiska par jag gillar i filmer, och vad det gäller bögar… det skulle vara Ennis och Jack då, men trots stor kemi ogillar jag deras respektive personliga fel alldeles för mycket för någon listplacering. Fast om subtext gäller blev det nog inga heteopar kvar :) )

Favoritmonster:
1. Reavers - Serenity
2. The Sarlacc - Return of the Jedi
3. Nej, jag ger upp.

Plats/ställe du sett i en film och gärna skulle vilja bo på:
1. Minas Tirith
2. Mattisborgen
3. Serenity. ety jag är nörd

Filmer som kräver näsdukar:
1. Brokeback Mountain
2. Dragonheart
3. Milo & Otis (obs! pratande djurungar på äventyr! obs!)

Actionrullar för hårdkokta stunder:
1. Jag älskar explosioner, men förutom…
2. Die Hard
3. …kollar jag mest på äventyr med action och scifi och alltihop blandat.

Skrattframkallande filmer:
1. eh…
2. Shaun of the Dead
3. Monty Python and the Holy Grail

Tre rollfigurer du skulle vilja ha spelat själv:
1. Selene - Underworld
2. Evey - V för Vendetta
3. The Bride - Kill Bill

SciFi Channel har Doctor Who-maraton idag. M.a.o. kommer jag inte få nåt vettigt gjort på hela dagen.

Fast jag köpte skor igår. Och examenspresent till svägerskan, som går ut High School i helgen. Vi får glädjen att åka ut till Montana, tjugoen timmars bilresa fram och tillbaka. Jippi. Eller inte.

Jag har Doctor Who-paus just nu, förresten. The Girl in the Fireplace är inte en favorit.

Suck. Blogsome låter mig inte lägga in videor. Woe is me. 

Sorry. Har inte haft tid att blogga.

Har kollat på Doctor Who.

Sen i onsdags.

 

So far: alla andra doktorer < Christopher Eccleston 

Micke dattade mig ang. ett särskilt intressant meme (jag vägar att försöka komma på ett svenskt ord): sju Jeopardy!-kategorier du skulle tävla i. Ja jisses. Egentligen borde det inte vara svårt alls - jag har en vad jag har valt att kalla obsessive personality, det funkar inte lika bra på svenska. Problemet är att jag fastnar i faser, och när de slutar glömmer jag allt. Jag kan inte längre ståta med kunskaper om Star Wars (orginaltrilogin.) Eller hästens anatomi (fast det var längre sedan.) Vad kan jag då?

Jag tänker INTE tagga sju pers, men Björnen, Lilla Duktig och Emelie kanske? Om ni vill. 

1. Så funkar maten. Jag skulle kanske inte vinna, men efter månader av idogt tittande på How it’s made, Good Eats och Unwrapped, kan jag tala om vad det är för skillnad på bakpulver och baking soda, varför man inte ska ha kiwi på gräddtårta, varför en del marinader mörar kött och en del inte. Hur jordgubbskola tillverkas. Och isglass med vaniljfyllning. Och annat värdelöst.

Sen var det då frågan om film. Hmm. Jag skulle önska att jag kunde säga ‘vampyrfilm’, men jag skulle ljuga och förlora i mitt ämne. Men jag jobbar på det. Inte film, då.

2. Genus. Man kan inte plugga nåt i flera år utan att snappa upp lite kunskaper. Eller, jo, i sann pragmatistisk anda kan jag aldrig minnas någon detaljkunskap om filosofikurser past (jag minns dock slutsatetserna som drogs.) Vem är Adrienne Rich? Vad är upp till fyra? Vad är Hirjas? Vad är medeltiden?¹

3. Lars Winnerbäck.  Det är inte utan att jag skäms lite här, men jag behöver mina sju kategorier. Personkunskaper känns så… fjorton. Lyckligtvis handlar det om en artist som inte pratar privatliv, så mina kunskaper är karriärrelaterade. Ännu en obsession jag inte aktivt tar in ny kunskap om, men så pass ny att jag minns det mesta.

4. Harry Potter (aka jävla gnällmåns till tonårig trollkarl.) Skulle önska att det handlade om finare litteratur, men nej. Jag läser fort, och Rowling gömmer ledtrådar i detaljerna, så det blir många omläsningar. Jag vet vad allas släktingar heter, namn på besvärjelser och ämnen, historia. Det finns de som kan mer, men inga ni känner (med ett undantag, förstås.) Try me.

5. Efterklassisk västerländsk modehistoria. När började man med empiremidja i norra England, vad kallades de stora armhålen i 1400-talets surcoter, varför fanns det ett religiöst motstånd mot byxor på kvinnor? Just den här kunskapen gör det ofta smärtfyllt att kolla på historisk film, och jag kan som sagt inget före c:a 1000 C.E.

6. Nordisk mytologi. Troligen mitt äldsta intresse, men det bästa är att det avancerat med min (och kompisen Rs arkeologiska) utbildning. Myterna själva är intressanta, men kritiska granskningar av Snorres urval och tolkningar lika kul.

7. Star Trek: Voyager. För två år sedan ville jag och KJ hitta ett speciellt (inspelat) avsnitt i en låda med c:a trettio band. Vi kom fram till att vi efter att ha sett tre ungefär sekunder av ett avsnitt kunde identifiera säsong och ibland avsnittsnamn, och att vi alltid kunde luska ut samma detaljer genom att se B’Elannas frisyr. Dessutom har jag en livslång crush på Seven.

---

Folk som inte kan använda stora bokstäver i namn och i början av meningar. Grammatik finns av en anledning, kids.

Folk som använder <font color="">. Inte bara förstör det hela sidans semantik, det är fruktansvärt fult.

Bloggtemplates med dålig kod. Ska ni designa officiellt åt en bloggsite ska ni fan kunna koda ordentligt = layouter som inte pajar med för mycket text, som validerar som korrekt xhtml, som har någon form av struktur som går att läsa.

Java/php-knappar som pajar kod (min blogg klarade inte av att validera p.g.a blogsomes banner. Så jag tog bort den. Jag bryter förmodligen användaravtalet, men bryr mig inte riktigt.)

Bloggtemplates som är distraherande eller dåliga (Times? Ska ni använda serif-typsnitt, håller till Georgia etc.)

Dagens outfit. Behöver jag överhuvudtaget säga mer?

Folk som bara rapporterar DN-nyheter för att länkas, utan att ha något att säga.

Folk som kommenterar i bloggar bara för att säga "kolla min blogg". Ni kan väl åtminstone låtsas var intresserade av det aktuella inlägget?

Folk som bloggar på Aftonbladet. Tidningen är inte bara Sveriges sämsta skvallerkvällstidning, den har en jävligt ful hemsida också. Och det smittar bloggdelen.

Beep.

Ms Keep Your Distance listade vad hon har pluggat genom åren, och då tänkte jag att jag kunde göra likadant. Iochförsig har jag varit på en rak linje mot en examen i filosofi och genus (jag har en motsvarande fil kand, men hoppade av min magisteruppsats p.g.a en massa överjävliga anledningar, som jag kommer berätta om vid ett senare tillfälle), men det blev en massa annat också för att fylla ut poängen.

Filosifi (så klart)
Genus / Kvinnoforskning (PLU skilde inte mellan de två, jag menar personligen att det är en jävla skillnad mellan t.ex. Gender in anthropological research/Women and men in world cultures (genus, så klart) och Scandinavian women writers (revisionistiskt kvinnoforskning)
Antropologi (social, intro till biologisk, och arkeologiskt teori (i USA klassas arkeologi under antro))
Religionsvetenskap
Creative Writing
Political Science (statsvetenskap?)
Lingvistik
Etnologi

Det mesta där uppe, förutom genuset, filosofin och antron, är småkurser, fyra poäng var. Antro var något jag var förvånansvärt förtjust i, jag ogillar människor men är svag för kulturstudier. Biologisk antropologi är dessutom härligt naurvetarnördigt på ett för mig helt hanterbart sätt (+ crush på föreläsaren.)

Writing och religion var särskilt patetiska, writing var obligatorisk för internationella studenter, och vi satt fyra skandinaver med ett gäng koreaner och japaner som förökte knåpa ihop fullständiga meningar. Lärde mig dock vad en massa grammatik hette på engelska (glömde lika snabbt.) Religion var också väldigt basic, men intressant. Och jag var bara nitton.

PolSci… 4p igen, underbar walesisk professor, dåliga resultat. Det var enkelt, så jag glömde plugga. Internationella relationer, etc. Men jag kan grunderna nu, det känns skönt när dumma amerikaner kommer med felaktigheter har jag mitt gyllene statsvetenskapliga svärd och kan… peta lite på dem eller nåt.

Lingvistik var väldigt kul, men kursen var så fruktansvärt långsamt upplagd (mest lärarstudenter, därför? Och jag är inte elak, de flesta är puckade, jag har anekdotiska bevis ;)¹ ) att jag kunde ha lärt mig dubbelt så mycket om vi bara jobbat på lite. Det mesta glömt.

Etnologi läste jag 20 p av när jag hoppat av praktisk filosofi i Lund (jävla analytiker- jag lovar att skriva mer) och det var förvånansvärt intressant (kulturstudier igen.) Dessutom lärde jag mig, och knöt ihop min tidigare kunskap, mer än jag trodde en A-kurs kunde låta en göra. Mer om det senare, det med.

---

Jaha.

En till Hulken-film. Lite konstigt, eftersom ettan inte gick så bra, men vaddå. Edward Norton som Bruce Banner/Hulk, lite intressant. Vi gillar Norton; han lyckas nästan jämt. Ang Lee has bytts mot Louis Leterrier, var filmer jag inte sett, så honom kan jag inte ha någon åsikt om. Men. Men. Manus skrivit av rövhatten Zak Penn, som hittils har spytt ut skitmanus till Elektra och X3. X3, som pajade en så underbar översättning till filmmediet, som förstörde det bästa och mest intressanta temat i hela Marvels universum (Dark Phoenix saga), som dödade Scott bokstavligen, och resten av karaktärerna nästan lika mycket bara genom att vara så jävla fel, åååååhh. Jag kokar bara jag tänker på det. Hatkaka till Penn. Och jag kommer inte i närheten av den här gröna historien, inte någonsin.

Jag måste bara säga att jag är väldigt söt idag. All Kaylee-hår och sextiotalsstil på kappan. Plus att jag är bäst på snabba, goda middagar. Yay mig.

För ett tag sen hade Ms KYD en väldigt rolig kortversion av 300. Den här är ännu roligare, i dialogform, på engelska. Känn dig dock inte ledsen för det, KYD, den här tjejen, en "Cleolinda Jones", har fått en bok utgiven med sina kortversioner av filmer: Movies in Fifteen Minutes (bloggen.)

::gigglesnort::

Eller en jävligt bra dag för ord, rättare sagt. Läser andra Thursday Next-boken, (neandertalare, korrekt fransk grammatik, karaktärer som talar i fotnötter, romatiskt ironi!) och lyssnar på The Arks Death to the Martyrs, som vinner så många jävla kulpoäng; "And if you ask why I’m so blunt, it’s ‘cause I care for you, you cunt."

Ren skönhet.

Vi har främmande idag. Nå, inte så snusfint kanske, men en polare från universitetstiden är och hälsar på. Just nu sitter han och maken och är nostalgiska, vilket innebär att de gör det de gjorde 95% av tiden på PLU: spelar tetris.

Jag sitter här och hatar dom lite för att de är bätte än jag någonsin kommer att bli. Här snackar vi typ fyrtio pluttar som försvinner åt gången.

 

(fast att ha en ny fungerande vattenkokare är the shit)

(och nya träningsbyxor  - här ska joggas)

Jag kan rekommendera Ben & Jerry’s-butiken på Market Street och deras jordgubb/kiwisorbet. Och så har jag en intervju nästa onsdag, om en och en halv vecka alltså.

---

Idag ska vi prata om bokstäver. Å, ä och ö närmare bestämt. Ni sitter där, med era normala, snazziga, svenska tangentbord där nämnda bokstäver finns lite överallt (eller iallafall på ett ställe var.) Jag har inte den lyxen, så jag måste fuska.

Vanligtvis kör jag på Microsoft Word – det är relativt enkelt att ställa det så att speciellt knapptryckningar som t.ex shift+e+a blir ä. Busenkelt efter ett tag, när man har vant sig. Problemet är att det bara funkar i word, och man orkar inte alltid plocka upp word när man ska skriva en åtta ord lång kommentar.

Räddningen? HTML + ASCII. ASCII är ett set av 95 tecken, alla siffor och bokstäver i det engelska alfabetet plus killarna som bor ovanför siffrorna på era tangentbord (på samma tangenter alltså, inte F1-12) och några till. Med hjälv av dem kan man få en sida att visa ungefär vilken karaktär som helst. Iden är enkel: ett andersamp (&, vad du förmodligne kallar "och-knorren" eller något sånt), en teckenkod, och ett semikolon som avslutning.

Ä (litet) är alltså &auml; (uml är kort för umlaut, tyskarnas namn på prickar). Samma princip för é (&eacute;) och andersamp själv (&amp;), eftersom man inte kan använda det "naket" (då tror datorn att man försöker starta en karaktär, och det slutar sällan väl.)

Men. Det är ju jag. Och eftersom a) koden är känslig och inte klarar av att man skiver fel och b) jag är extremt bra på osannolika typografiska fel, blir det ofta konstigt. Jag skiver å fast jag menar ä, eller dubbelgarderar mig och skriver &aouml; och det ser inte klokt ut i era stackars kommentarer.

Fast nu vet ni varför.

Jag satte dit lite knappar (jaha, och hur skulle DU översätta buttons då?) istället för textlänkarna för metadatan (förresten validerades inte .xhtmlen för bloggen när jag kollade. Jag har inte ändrat någon av koderna som pajade det, så det ligger alltså hos orginaldesignen. OCH dessutom var det blogsomes egen reklam som pajade bilddelen. Så jag tog bort den. Man får inte säga att man har korrekt kod och sen lägga dit saker som pajar det. Jävla ägg. Klagar de så klagar jag tillbaka.) och ramlade rakt ner i en jättekontrovers. Utvecklare och designers krockar ofta när det gäller webstandarder, och det känns som jag, trots att jag gillar webbsemantik och så, alltid hamnar på designersidan.

Som nu:

Standard-och jag tror den första- knappen för xml-baserade feeds ser ut så här. Liten, orange och, well, ful. Men det finns folk som inte gillar att man ändrar på den, och ja, de har okej argument. Vi behöver standarder. Till slut känner ingen igen den. Att använda alternativa versioner förvirrar folk som inte kan webbsaker. Okej, mister, men det det är bara det att folk som inte kan webbsaker blir like förvirrade av vad som verkar vara slumpmässiga bokstavskombinationer vare sig de har en orange ful knapp , en fin blå, eller bara text. Abbr-taggar hjälper bara lite och bara ibland.
Jag gillar standardiseringar - jag är trots allt svensk. Att skilja mellan innehåll och presentation är det bästa man kan göra så länge det håller sig inom det rimligas gränser. Men jag ogillar folk som av rent snobberi undviker bilder på sina sidor – tretusen rader css tar upp ganska mycket bandbredd det med. Likaså ogillar jag flashsidor helt utan semantik, det är minst lika irriterande att bara designa utan tanke på funktion.

Måste jag välja sida? Nu har jag snygga (små) knappar med rätt bokstäver och korrekta taggar. Bilder och text samverkar för allas bästa.

(fan, det är precis samma sak som med filosofi. Jag fastnar mellan analytiker och kontinentalfilosofer. Jag är pragmatist! I typ alla bemärkelser.)