Uppdatering: Jag lever. Nu vet ni det.

En sak som var mycket bättre en förra gången är att jag faktiskt har en helt fungerade minneslucka. Jag minns mottagningen, att käftis sa ngt, att jag fick tabletter och näringsdryck efterråt, och sen vaknade jag på soffan klockan fyra i eftermiddags.

Nu är jag dock ngt stenad på vicodin (engelsk info) ; själva drogeffekten är inte lika start som folk har sagt, jag är bara väldigt, väldigt trött. Och fumlig, i både kroppen och hjärnan. Dock tusen ggr bättre än värktabletterna jag fick i Sverige, jag känner i princip inte tre stora sydda hål i munnen. Någon annan gång ska jag med koppling till detta prata om relationer till smärta (ömma modern tyckte det var "ganska onödigt" att ta ett morfinderivat bara för att de skurit upp munnen på mig; vi brukade ofta gräla om smärta; för en gängs skull var det jag som var relativisten.)
 

Hittills fungerar alltså bra, ni får snart se bilder på mina tretusen medicinska preperat. 

 

(Jo, en sak till: när jag vakande på sofffan hade jag en typisk tupplurs-rännil på haken , dock ej saliv; blod. Det var kul.)

Emilie har ett mycket bra inlägg ang. utbildningsministers hjärnsläpp betygsdebatten. Läs gärna. Min favoritgrej med inlägger är dock inte hennes (utmärkta) argument, utan följande citat:

""Det är viktigt att lyssna på expertisen," sa Jan Björklund innan han blev skolminister. "Trovligt," säger jag*.  (*Jag har vuxit upp i Jönköping)"

Ack så sant. Jönköpingska låter inte som någon annan småländska; jag kan fortfarande inte uttala Huskvarna ordentligt (Heuskvåna. Jag får bilder av kylskåpskillar i huvudet bara jag tänker på det.)

 

"That shirt has good boobs" sa maken just.

Jag förstod ju vad han menade, men iallafall. Som om det inte var min förtjäntst*.

 

---

Varje gång jag handlar mat blir jag milt schizofren. Jag får för mig att hemliga tevekameror dokumenterar mig och alla andra handlade för att sedan skapa ett program typ Du är vad du äter, där folk kan förfasa sig över vilka äckligheter andra människor betalar pengar för. Till viss del har det positiva effekter; jag undviker gärna godis och kakor, samma sak gäller mejeriprodukter, och jag övertalar helst maken att göra samma sak (han har begåvats med ett jobb där han bränner kalorier som fan, så han kan äta glass varje dag utan att det syns - fruktansvärt orättvist.) Det känns mindre obehagigt så - och jag kan unna mig att se ner på de av mina medshoppare som handlar påsvis av chips, flaskvis av coca cola, majonäs, vitt ris eller vadduvill.

Och så finns det dagar som igår. Vi delade upp handligen i två delar, eftersom vi hittat ett PCC bara en kvart bort, där jag kan handla till samma pris som på min vanliga Safeway fast lokalt, ekologiskt och oftast rättvisemärkt. Bäst av allt: de har i princip alla gryn (och då menar jag alla) i lösvikt. Alltså: grönsaker, gryn, och en del annat där. Sedan Safeway för det som är billigare där… vilket var mjölk, sour cream, glass, en storpack clementiner, ost och bröd (se makens energiförbränning ovan.) Jag tror alldrig jag har känt mig så olustig i en kö i hela mitt liv. Egentligen vill jag ställa mig upp och skrika att jag bara kompletterade min handling; jag hade redan köpt den riktiga maten. Lät dock bli.

Så om ni någonsin ser ett program med en dold shoppingkamera, och jag är med och handlar mest onyttiga fettgrejer  — not guilty, your honor.

Mem:

Årets vardagsglädje: Inredning.

Årets tacksamhet: Att jag fick jobb, och uppehållstillstånd.

Årets största förväntan och “hur kommer det kännas”: Jobbet? Men allvarligt, det tog halva året bara vänja sig vid livet.

Årets största besvikelse: Att maken inte lyckats skaffa bättre jobb; förseningarna i visumprocessen.

Årets största glädje: Arbetstillståndet och jobbet, igen. Och att vara här.

Årets största triumf: Se ovan.

Årets största “jag önskar det hade hänt mer under detta år”: Maken och jobbet igen. Att processen gått snabbare och att jag hade haft råd med mer kaffe.

Årets skönaste helg: Herregud, jag vet inte. Ngn. gång i augusti, när vi var lediga båda två och bara slappade.

 

Men fan vad tråkigt då. Mina egna:

Årets godaste kaffe: Sarahs, i November, Chai House.

Årets äckligaste kaffe: Starbucks en hel del vardagsmornar.

Årets mest överskattade fest: bröllopsfest med släkt i Helena, Montana.

Årets  mest lyssnade på nya skiva: delas liknande mellan Winnerbäcks Gaudava och Suzanne Vegas Beauty and Crime

Årets  teve: Nu Who, men allvarlig, någon måste göra ngt åt Russel T. Davis mer misogyna (hjärndöda?) drag innan han pajar så mycket att det inte går att laga mer. Och Good Eats.

Årets  mat: burritos! Och linsgryta under potatistäcke. Och thai.

Årets  tidning: The Stranger. Dan Savage blir mer och mer bäst för varje dag.

Årets  tidskrift:  Bitch Magazine

Årets museum:  SAM. Det enda jag besökte :(

Årets  bok: The Eyre Affair

Årets tvspel: Katamari Damacy. Alltid alltid alltid.

Jul. Hade jag. Den var trevlig, jag fick en symaskin, score! Trallala.

Nu till väsentligheter: kan man fortfarande kalla en bytta för bytta om den är av metall? Och vad gäller för bunke? Vad tycker ni?

Idag ska vi prata om tvättbjörnar: i morse såg jag en livs levande sådan för första gången. Klockan nollsex och trettio, när jag steg ut genom dörren för att gå till bussen, promenerade nämnda tvättbjörn obekymrat över gräsmattan. När den såg mig stack den åt andra hållet, vilket förmodligen var bra, eftersom jag inte vill att den slutar som den allra första tvättbjörn jag såg  - i fredags, vid busshållplatsen, påkörd och stendöd.

Stackars söta döda tvättbjörnen. Ska gå och gråta en skvätt nu.

Jag tror att jag är en av de ytterst få som i vuxen ålder, och utan egna barn, är mycket förjust i Luciatåg. Tyvärr befinner jag mig ju halvägs runt jorden, så det finns inte alltid så mycket att tillgå; i morse hade jag inte ens SVTs firande, eftersom de hade serverproblem.
Visst finns det kyrkor och skandinaviska organisationer som har luciafirande här med, problemet är att de knappast har en ortodox attityd; fel datum (JAMEN JÄVLAR), fel sånger (nej, barn sjunger den versionen), dåligt inövad svenska (argh) osv. På min alma mater, PLU, fixades firandet av tre gamla tanter i skandinavienkomittén, och efter ett års deltagande gav jag  upp och bestämde mig för att hjälpa till istället. Jag skulle fixa det som fixas kunde, tänkte jag, och engagerade KJ, som har tagit sånglektioner i säkert femton år. I tre veckor tjatade vi om att gå långsammare, gunga mindre, öva mer, le mer, uttala mer, tills tanterna bad KJ inte komma tillbaka eftersom hon tog upp dyrbar till med onödigheter som att sjunga upp. Då stack jag med, och har inte tittat tillbaka. PLU får ha sina dåliga sångare och glitter i fred.

I mitt tycke ska ett riktigt bra luciatåg uppfylla följande villkor:

:: Lucian ska ha långt hår. Jag struntar i hur hon ser ut annars.
:: Ingångssången ska börja "Sankta Lucia…". Endast personer under elva får sjunga "Natten går tunga fjät".
:: Om barnluciatåg ingår ska de sjunga åtminstone en sång själva.
:: Sångkunnighet, tack. Ingen falsksång. Gäller självklart ej barn.
:: De ska vara många. Tre rader MINST.
:: Levande ljus (igen, barnen undantaget.)
:: Stjärngossar, tack. Nu tappar vi attityderna och drar på strutarna, hör ni det?
:: Betlehems stjärna (alla tre verserna!) och Himlen hänger stjärnsvart SKA sjungas)

Det ska erkännas att jag har en ovanligt stark relation till just lucia p.g.a. dess datum i relation till min födelsedag, men helt oresonligt tycker jag inte jag är. Nästa år ska jag engagera ett eget luciatåg, den trettonde, om jag så ska dö på kuppen. Nån måtta får det fan vara.

Wow.

Det kan bero på att jag är trött, men jag skrattade just så mycket att jag knappt fick luft. I typ tio minuter.

Hattinstruktioner fr. Avigsidan 

(ja, jag stjäler Mickes idé)

1) Oroat mig för mitt uppehållstillstånd. Jag var sen med de absolut SISTA papperna och skulle verkligen uppskatta alla positiva tankar jag kan få.

2) Jobbat. Och varit på jobbresa ute i Hood Canal, där jag såg tre hangarfartyg, en kärnvapenbestyckad ubåt, ett sjölejon, ringarna efter en späckhuggare, en hel hög storkar, tidvatten och en massa öl. Och jobbat.

3) Handlat. Kläder och kläder och en assnygg järngryta, bl.a. Och kläder. Sa jag att jag har en klänning med fickor? Nu sa jag det. Och en järngryta. Höstgrytor, here I come!

4) Firat att tevesäsongen börjat.. för de två program i veckan jag kollar på. Bones är sig likt och gott som socker, Numb3rs kör en del ny grejer som kändes tveksamma till en början, men som nu funkar kolossalt bra. Fancrush =  Colby. (Hej, jag är återigen fjorton. Fler frågor?)

5) Äntligen kommit igång med träningen. Dock inte med stretching, känns det som. Hej träningsvärk.

Emilies wtf-situation får tyvärr vika sig för Åsas följande:

"Vårdnadsbidraget är skapat av medelklasspingstvänner för medelklasspingstvänner och är det något medelklasspingstvänner inte bryr sig om så är det andra människor."

Sammanhang.

Jag: If I get this job we can afford getting the tasty Minute Maid juice instead of the Safeway brand.

Maken: That’s what really matters. 

Micke dattade mig ang. ett särskilt intressant meme (jag vägar att försöka komma på ett svenskt ord): sju Jeopardy!-kategorier du skulle tävla i. Ja jisses. Egentligen borde det inte vara svårt alls - jag har en vad jag har valt att kalla obsessive personality, det funkar inte lika bra på svenska. Problemet är att jag fastnar i faser, och när de slutar glömmer jag allt. Jag kan inte längre ståta med kunskaper om Star Wars (orginaltrilogin.) Eller hästens anatomi (fast det var längre sedan.) Vad kan jag då?

Jag tänker INTE tagga sju pers, men Björnen, Lilla Duktig och Emelie kanske? Om ni vill. 

1. Så funkar maten. Jag skulle kanske inte vinna, men efter månader av idogt tittande på How it’s made, Good Eats och Unwrapped, kan jag tala om vad det är för skillnad på bakpulver och baking soda, varför man inte ska ha kiwi på gräddtårta, varför en del marinader mörar kött och en del inte. Hur jordgubbskola tillverkas. Och isglass med vaniljfyllning. Och annat värdelöst.

Sen var det då frågan om film. Hmm. Jag skulle önska att jag kunde säga ‘vampyrfilm’, men jag skulle ljuga och förlora i mitt ämne. Men jag jobbar på det. Inte film, då.

2. Genus. Man kan inte plugga nåt i flera år utan att snappa upp lite kunskaper. Eller, jo, i sann pragmatistisk anda kan jag aldrig minnas någon detaljkunskap om filosofikurser past (jag minns dock slutsatetserna som drogs.) Vem är Adrienne Rich? Vad är upp till fyra? Vad är Hirjas? Vad är medeltiden?¹

3. Lars Winnerbäck.  Det är inte utan att jag skäms lite här, men jag behöver mina sju kategorier. Personkunskaper känns så… fjorton. Lyckligtvis handlar det om en artist som inte pratar privatliv, så mina kunskaper är karriärrelaterade. Ännu en obsession jag inte aktivt tar in ny kunskap om, men så pass ny att jag minns det mesta.

4. Harry Potter (aka jävla gnällmåns till tonårig trollkarl.) Skulle önska att det handlade om finare litteratur, men nej. Jag läser fort, och Rowling gömmer ledtrådar i detaljerna, så det blir många omläsningar. Jag vet vad allas släktingar heter, namn på besvärjelser och ämnen, historia. Det finns de som kan mer, men inga ni känner (med ett undantag, förstås.) Try me.

5. Efterklassisk västerländsk modehistoria. När började man med empiremidja i norra England, vad kallades de stora armhålen i 1400-talets surcoter, varför fanns det ett religiöst motstånd mot byxor på kvinnor? Just den här kunskapen gör det ofta smärtfyllt att kolla på historisk film, och jag kan som sagt inget före c:a 1000 C.E.

6. Nordisk mytologi. Troligen mitt äldsta intresse, men det bästa är att det avancerat med min (och kompisen Rs arkeologiska) utbildning. Myterna själva är intressanta, men kritiska granskningar av Snorres urval och tolkningar lika kul.

7. Star Trek: Voyager. För två år sedan ville jag och KJ hitta ett speciellt (inspelat) avsnitt i en låda med c:a trettio band. Vi kom fram till att vi efter att ha sett tre ungefär sekunder av ett avsnitt kunde identifiera säsong och ibland avsnittsnamn, och att vi alltid kunde luska ut samma detaljer genom att se B’Elannas frisyr. Dessutom har jag en livslång crush på Seven.

---

Åsa skrev om klassträffar, och sånt vill man inte vara med om om man är jag, men när jag springer in i en blogg tillhörande en klasskompis från gymnasiet som jag verkligen gillade, då blir jag glad. Gladkaka? :)

(Nu tittar maken lite trött på mig. Jag och min blogg, la la la. Etc.)

Men! Det var inte det vi skulle prata om idag. Vi skulle bli inspirerade av Åsiktstorped-Micke istället, och prata gångstilar. Alla går olika, det vet vi, och jag går speciellt fult, men det var inte temat, det heller. Det handlar om Jönköping.

En sak vi ofta lade märke till där och då var att en viss sorts killar – jag vet riktigt hur jag ska klassificera dem, men spänntyper helt enkelt, gick omkring och såg ut som om de bar omkring på en tyngre, otymplig apparat. Svags bakåtlutad, bredbent fast med fötterna ihop, armarna böjda… Inte bara killar förresten, teaterläraren på gymnasiet fick en gång säga till en klasskompis till mig att hon inte kunde gå "som om du bar på en teve." En annan gång höll en polares bekant på att åka på stryk då han i onyktert tillstånd ropade till en lika överförfriskad typ någon i stil med " Öh, sätt ner kylskåpet!"

Okej. Men finns det här på andra ställen? Jag märkte det aldrig i Lund, men Lund var så jävla fullt av brats, och spänntyper läser väl inte vid universitetet? De får jobb på Manpower eller blir elektriker. Här i USA har jag sett typen, men inte gångstilen.  Finns den där du bor? Är det en svensk håla-företeelse? En svensk spänn-företeelse? Eller bara Jkpg? Tål att undersökas.

Anna wtf! Klockan är inte ens två, och jag har redan städat hela lägenheten, tvättat, och skrivit en handlalista.

Hade en mkt intressant konversation med grannen i förrgår (om jag inte nämnt det innan, kan jag upplysa om att vår lägenhet är en av två i ett hus.) Vi har mycket trevliga grannar; de är inte högjludda, snor inte våran post, plockar ut vår soptunna på söndagskvällarna om vi glömt, o.s.v. Iallfall pratade jag med Grannen J (som inte ska förväxlas med JI, JII eller JIII) angående en tvättlina. Jag hade precis sett en utomhustorkställning (torkvinda) som inte var alltför dyr:

Grannen J: Men var skulle den stå?
Jag: Här ute, i trädgården.
Grannen J: Men alltså, pajar det inte gräsmattan? Får vi det?
Jag: Nej, den står på ett ben, kanske två och en halv tum i diameter. Det är ingen fara.
Grannen J: Jag förstår inte hur den ser ut.
Jag: Det är ett ben, och så fyra armar som går ut, och mellan armarna går en torklina liksom i en spiral.
Grannen J: Jag fattar inte riktigt… men jag har aldrig lufttorkat tvätt innan… Hur långt tid tar det?

Jag var nästan tvungen att gapa lite där. För en sån som jag, som inte torktumlare alls förren jag flyttade hemifrån ("onödig, får inte plats och drar för mycket el" sa min ömma moder) är det helt otroligt att han aldrig hängtorkat kläder. Någonsin. Och han är i trettioårsåldern. Visserligen kommer de från Georgia, men iallafall. Han hade även åsikter om utsikten, vilket verkar vara big deal här, av någon anledning; där jag och KJ bodde för några år sedan fick man inte ha kläder av någon form hängande på balkongen. I ärlighetens namn skiter jag i deras utsikt (de har ett litet fönster år det hållet och många fönster åt alla andra håll) om jag kan spara el, så torkvind blir det. Fast  igår var det en lapp på dörren: han var forfarande orolig över hur det kommer att se ut, och tycker vi borde ringa hyresvärden och kolla. Suck.

Mitt vänsta bröst är i vägen. Jag vet hur det hände, men så är fallet. Jag gissar på dum behå, men å andra sidan var det likadant i morse (utan.)

Bytte bh. Vej ej riktigt om det hjälpte. Jävlar skit, det är ju inte som om det flyttat precis.

Harumphf.

Åååsa! Nu hittar folk hit på ‘ritualsex‘ med. Ditt fel, bara ditt.

Andra intressanta saker folk hittar hit på:

Ben Jerrys, Ben & jerry s, Ben Jerry &, och otaliga varianter (tipstops? www.benandjerrys.se), jättekissnödig -barn -gravid, inredningsbutiker helsingfors (sorry), mindervärdeskomplex (ouchie), etnologi skvaller (sorry igen) jävla folk som inte svarar (eh, jag var etta på den sökningen. Frusterad much?) dåliga saker (tack!), godaste latten (hittar du inte i Sverige), Salma Hayek kommer ifrån (what?!), usa grädde sverige half (& half? ungefär samma fetthalt som kaffegrädde.)

Tråkig? Moi? Jag vet inte var du pratar om. 

… så jag kan göra helt tvärtom…

Blir det stjärnfall också i så fall? (De hade varning för ras tidigare i år. Är det någon som gör det här med flit? Får jag dricka vin direkt ur flaskan? Trotsa Newton? Ligga kvar i en park hela natten? Ok. Jag ger mig.) 

Jag måste bara säga att jag är väldigt söt idag. All Kaylee-hår och sextiotalsstil på kappan. Plus att jag är bäst på snabba, goda middagar. Yay mig.

För ett tag sen hade Ms KYD en väldigt rolig kortversion av 300. Den här är ännu roligare, i dialogform, på engelska. Känn dig dock inte ledsen för det, KYD, den här tjejen, en "Cleolinda Jones", har fått en bok utgiven med sina kortversioner av filmer: Movies in Fifteen Minutes (bloggen.)

::gigglesnort::

Jag blev dattad av björnen. 

DAGENS VILL HA: Arbetstillstånd, jobb, nya skor
DAGENS KLÄDSEL: svarta jeans, svart långt linne, svart farfartröja.
DAGENS SMINK: Standardunderlag och sotögon, räknas läppbalsam?
DAGENS FRISYR: Le yvig hästsvans
DAGENS HÄNDELSE: Maken fick ledigt imorgon!
DAGENS LÅT: Death to the Martyrs med The Ark
DAGENS PLANER: Slica en layoutmall, bibliotek, kaffe, lämna saker på secondhandaffären. Avklarat.
DAGENS SAKNAD: Inte mycket. A?
DAGENS DUMMASTE: Vädret. Först svettades jag, sen fick jag frysa.
DAGENS SJUKA: Logiken i Jasper Ffordes böcker.
DAGENS DROG: Choklad.
DAGENS ROLIGASTE: Logiken i Jasper Ffordes böcker.
DAGENS FAVORIT: Death to the Martyrs med The Ark.
DAGENS KÖP: Überbilliga tallrikar som ska krashas och bli mosaik.
DAGENS GODIS: Choklad. Och jelly beans.
DAGENS HUMÖR: Gott.
DAGENS ORD: Cunt.

Och, being evil, dattar jag i min tur  Åsa (uppsats schmuppsats), Åsiktstorped-Micke och Lilla Duktig.