De första fr. alla, den andra från Ika.

Nu har dett gått över en månad, sä det kanske är dags att publicera svaren och påbörja rond 2?

Fråga ett, eller inte riktig: jag lovade att berätta hur jag hamnade i USA.

Svar: Redan när jag började gymnasiet hade jag en samling internettkompisar via StarWarsChicks; en del av oss har ramlat bort sen dess, men en kärngrupp finns kvar, även om bara Debbie har en blogg. De flesta i grupen var amerikaner, även om vi hade lite folk i skandinavien, Storbrittanien och Italien med. Det blev naturligtvis att vi pratade om en massa annat än science fiction, och när jag efter Världens Sämsta Teaterlärare i tvåan bestämde mig för att byta mål i livet snackade de flesta av internetvännerna om college. Det, tänkte jag, skulle man kanske prova. Jag ville desperat bort, och varken Lund eller Uppsala verkade tillräckligt långt bort, så jag tog kontakt med syon, som gav mig en massa broschyrer. Via en organisation som hjälpte mig med pappersarbete och visum hamnade jag till slut på Pacific Lutheran University i Tacoma år 2002, och där fastnade jag för en Lucas, för en massa vänner, för norra stillhavskusten och för Rainier tornande vid horisonten. Alltså kom jag tillbaka så snart juridiken tillät.

Fråga: Marianne undrar varför jag flyttade till Seattle.

Svar: för att alla jag känner flyttade hit, och för att det är mindre sunkigt än Tacoma. Och för att maken blev helt kär i Fremonts Solstice Parade.

Fråga: Fr. Cynthia: är det svårt att få jobb i Seattle som svensk med statsvetarexamen och lite arbetserfarenhet?

Svar: Generellt räknas det som svårt att få jobb i Seattle jämfört med andra delar av USA, men jag ser fortfarande det som att det är ett bättre läge än jag upplevt  i Sverige. Jag vet inte hur det ser ut med utländskt examen, men jag har svårt att tro att det skulle försvåra särkilt mycket - bara jämför med motsvarande amerikans examen (BA/MA) och var detaljerad i beskrivningarna av tidigare erfarenhet.
Seattle har en hel del non-profits som jag antar har använding for folk med examen i PolSci/Public Policy, kolla idealist.org… annars vet jag inte riktigt.

Fråga: vad jobbade du med i Sverige innan du flyttade? Och har du bott utomlands förut? -Petra H.

Svar: Jag har aldrig jobbat "på riktigt" i Sverige. Jag har sommarjobbat och deltidsjobbat som vårdbiträde och personlig assistent ett par år, men det är allt. Här är jag som jag kanske nämnt webbutveckare (front-end), fast det har inte heller ngt med min utbildning att göra. Jag bara ramlade in.

Fråga: Jag tänkte fråga hur gammal du är? - Anne

Svar: Tjugofyra.

 

Nästa! Samma regler som sist: Fråga mig vad som helst. 

Jag lovar att svara, kanske inte helt sanningsenligt om ni blir för snokiga, men svara kommer jag. Kommentera eller maila till sianna (snabel-a) onomatopoetry (punkt) com.

Men först: jag ber om ursäkt för frånvaron, men jag har var ledig. Hela förra helgen plus måndag-tisdag gjorde jag ingenting. Alls. Sen började fangirla en helt ny grej och då gick allt utför, och sedan jobbade jag igen. Men böcker, böcker!

 

Stora hyllan; böcker G-Z. Den blev nyligen mycket tommare då vi rensade ut och skaffade ny hylla. Vi har ganska få böcker om man ser till våra respektive bokälskande personligheter; jag fick göra mig av med mycket när jag flyttade (åtminstone fem hyllmeter, förmodligen mer.)

 

Lilla hyllan; de enda böckerna där är vår hela lyrik- och dramatiksamling (mkt liten), samt några oversizade böcker om, eh, boktillverkning och förlagsverksamhet. 

 

Nya hyllan.  Skön- och facklitteratur huller om buller A-G.

 

Boktema jag inte kan få nog av: kvinnor och filosofi. Egenligen ville jag ha en bild på Nancy Tuanas underbart obligatoriska Woman and the History of Philosophy, eller Susan Moller Okins Women in Western Political Thought, men jag kunde inte hitta Tuana och äger inte Okin. 

 

Favoriter rent generellt: American Gods av Neil Gaiman, Gender Trouble av Judith Butler, The Penguin Book of Vampire Stories (antologi med den bästa som skrivets i vampyrgenren, inklusive Tanith Lees underbara novell Fleur de Feu or Bite-me-not) Neither Man Nor Beast av Carol J Adams (om kopplingar mellan  olika former av förtryck rent generellt, och specifikt mellan köttätande och patriarkat. Det låter flummigt men är oerhört genomtänkt och välgrundat, om än inte helt akademiskt. Rekommenderas.) och The Red Wyvern av Katharine Kerr. Kerrs Deverry-serie var en av de mängder böcker jag gjorde mig av med, och jag har långsamt köpt tillbaka dem (på orginalengelska de här gången, vilket faktiskt är lite synd då den var en av de bäst översatta fantasyserier jag läst, och dessutom snygga. Här har jag fula standardfantasypockets, men det får man leva med. Fast egentligen gillar jag Daggerspell (Silverdolken) bättre.)

Överhuvudtaget är det mycket mytologi och folkgrejer och fantasy i vårt hem. Jag läser gärna high fantasy och magiskt realism, vi gillar ungdomsfantasy/scifi båda två av nostalgiska skäl, och maken har kilovis med mytologi från världens alla hörn; läser han inte den läser han tolkningar i form av Jung, von Franz eller Hillman (och sen knyter vi ihop genom att blanda in kvinnor och filosofi: The Task Utopia: A pragmatisk feminist perspective, av Erin McKenna, min handledare från PLU). Man skulle kunna säga att vi helt saknar verklighetsanknytning, men då skulle man ha fel. Vi kommer tillbaks till det. Jag glömmer ofta att makens skandinavienintresse inte börjar och slutar med mig. Ibland hittar jag en Moa Martinsson eller Sigrid Undset eller Karin Blixen i bokhyllan och frågar mig varför i hela världen jag släpade med mig den över atlanten, bara för att upptäcka att den är i översättning och att jag inte ens läst den. Hepp.

Hur jag läser: Jag gillar min teori och underhållning separat, tack. Jag analyserar inte före tredje genomläsning (andra om jag ogillar texten); jag har ingen simultankapacitet och jag inte läsa och tolka samtidigt. Jag försöker Camus med kan inte med honom av den anledningen. Jag kan älska böcker och inse att de är av tvivelaktig kvalitet (se Rowling, Rice, osv.) Jag älskar ungdomsböcker för att de är underhållning rätt igenom. Idealsituationen är en bok, en kopp kaffe, en ipod att lyssna på i läspauser, och inga andra människor. Jag läser mycket mindre sedan jag skaffat internetuppkoppling. Jag kan inte lyssna på böcker annat än i bilen. Jag kan läsa varsomhelst.

Vad jag läser: fantasy (både high fantasy och magisk realism. Jag har hatat Tolkien under hela min fantasyläsarkarriär, men fantade när jag läste om serien innan filmerna kom. Ogillar dock fortfarande ettan), kvalitetsscifi om jag har ork men det har jag inte, filosofi (jag har en speciellt läsfetish för populärkultursfilosofi av "The Philosophy of Monty Python"-typ), alla former av genustexter med dragning åt socialantropologi.

Vad jag inte läser: bestsellerlistan. Deckare (undantag: gammaldags whodunnits av Christie-typ), amerikanska och ryska romanklassiker (jag blir automatisk avog av måsten), ren skräck, reseskildringar, chicklit, BOATS.

När jag var liten läste jag: allt. Jag minns speciellt Narnia och Lillla Huset på Prärien, mytologi redan då, tre miljoner hästböcker och allt jag kunde hitta om stjärnor och planeter; av någon outgrundlig anledning var jag mycket intresserad av Andromedagalaxen. Michael Enge och Maria Gripe.

Nylästa favoriter: The End of Mr Y av Scarlett Thomas, We Have Always Lived in the Castle av Shirley Jackson. The Trouble with Normal av Michael Warner.

Vi slutar med citat:

Ett mem som för en gångs skull kräver lite eftertanke och självkritik. Det är visserligen inte i listform, men man kan inte få allt.

"Nu vill jag veta vad du lyckats med, vad du misslyckats med och vad du låtsas" skriver Åsiktstorped-Micke. Och då gör jag väl det då.

Misslyckande? Jag har misslyckats med att ta en magisterexamen i filosofi. Hela grejen är lång och komplicerad, baserad på att jag var så jävla trött på Filosofen i Lund att jag beslutade att inte skriva klart min uppsats, och avslutet på en sjukt jobbig (rent psykologiskt) termin. Jag läste till kandidatexamen i USA, och var inte beredd på Lunds eller filosofens attityd, på bristen på kvinnor, eller på det faktum att ingen delade mina filosofiska intressen. Jag ville skriva uppsats om Deweys pragmatiska etik, men kunde inte försvara den inför ett gäng professorer som alla var analytiker, för att inte tala om medstuderande som tyckte mina intresseområde var skitflummiga. Inte förren efteråt, när jag träffade min kompis Martin på etnologen, fick jag veta att filosofen har och har haft problem med både kvinnor som sådana, genusfilosofi och kontinentalfilosofi i allmännhet. Amerikansk pragmatism (som har sin utgångspunkt i Hegels förnekande av Kants noumenon) hamnade helt klart i samma låda. En förklaring, ingen ursäkt (jag kunde ha haft lite mer jävlaranamma, men jag orkade inte). Och ingen magister i filosofi.

Lyckats? Jag byggt ett liv här. Jag har permanent uppehållstillstånd, heltidsjobb, make, katt, gymkort, snygga mattor och en massa andra medelklassaker. Viktigare är kanske att jag har vänner jag gillar (fru A, herr R och herr D saknar jag, men kom igen, jag lyckade skaffa tre vänner jag kunde ringa lite närsomhelst i Sverige på tjugo år, och här hade jag tio pers hemma senaste gången vi hade kompisar över.)

Jag låtsas… Nu vet jag inte om man menar mer typ livslögner, men jag brukar låtsas att jag är… vad ska vi kalla henne? En karaktär i en historia som bara finns i mitt huvud? Det började som en ide till en bit fanfiction när jag var sexton, sedan dess har hon vandrat ut och in ur olika fandom och riktiga händelser. Hon är numera alldeles för mycket av en Mary Sue för att någonsin kunna skrivas ner, men det är okej; hon är wish fulfilment och något att sysselsätta hjärnan med på bussen.

Jag dattar: Åsa, Elise, Ika, Anne och Peppe.

–

Dagens konstigaste: Min kompis Kevin hamnade i en tysk reklambroschyr. 

Jag SKA inte läsa fitness (EH. TRÄNINGS-) bloggar, jag ska inte. Lika lite som jag ska läsa dyliga tidningar. Jag mår bara dåligt.

Det här känner jag att de säger till mig:

"Det tror fan att du inte är smal, din lata jävla kossa. Fyra ggr i veckan på gymmet, och ingen crosstraining? Jag lovar att du kan äta godis utan att tvängsmässigt träna ett tretimmarspass. Och du spinnar inte heller. JAG VET ATT DU HAR NÄSTAN EN HALVTIMME VARJE DAG då du inte är på jobbet, på bussen, äter eller sover. VARFÖR ÄR DU INTE PÅ GYMMET? VARFÖR TRÄNAR DU BARA NÅGON TIMME PÅ HELGERNA? HADE DU INTE VARIT EN SÅDAN LAT KOSSA HADE DU GÅTT UP KLOCKAN FEM OCH TRÄNAT TILL ELVA, BARA LATA MÄNNISKOR ÄR TRÖTTA. DU SAKNAR UPPEBARLIGEN ALL MOTIVATION OCH KOMMER ALLTID VARA EN FET JÄVLA SUMOSUBBA, JÄVLA IDIOTFITTA."

 

Precis det. Nu vill jag bara gråta. Och fettsugas. 

… Seattle PI skrev om svenska sexköpslagen för ett par dagar sen.

Jag antar att det här är lite av en uppföljning av Emelies text om svenskar som pratar engelska.

 

Kära modebloggare,

Eftersom ni verkar ha lite problem med svenska språket, har jag här satt ihop en liten guide åt er:

Det heter inte heels. Det heter höga klackar.

Det heter inte wrap, det heter omlott-. (Je ne suis pas un taco.)

Det heter inte outfit, man kan säga t.ex. utstyrsel eller varför inte kläder. Funkar i de flesta sammanhang.

Det heter inte tote, vete fan vad det heter, men jag kan lova att det finns ett svenskt namn.

Det heter inte tee, jag bryr mig inte om att t-shirt är lika importerat; det är etablerat och det finns ingen lingvististisk lucka som ytterligare en import fyller.

Det heter inte over-knee socks, och ni låter otroligt fåniga när ni använder en massa engelska uttryck på svenska.

… meeeen jag har inget att göra på jobbet idag heller (förrförra veckan hade jag inte tid att äta lunch, planering, cheferna?) så nu börjar vi:

Kommer ni ihåg Fredrik Lindströms teveprogram om svenskar? Okej att det var fullt av sterotyper och felaktiga slutledningar, det var ju kul. Jag älskar att utforska nära kulturer, därav etnologipoängen.

Nå.

Härmed länkar jag nu till Stuff White People Like, som gör samma sak fast om vita amerikanska medelklasstorstadsbor, i bloggformat, och mycket mindre seriöst. Hittils har den bl.a. avhandlat The Wire, designmöbler, yoga och ekologisk mat. Skitkul, dock. Läs.

Jag läser Alvas Pappas Blogg. Maken kommer in:

Han: What’s the baby doing?
Jag: I don’t know what the baby is doing, but her dad’s busy having winter vomit disease. It’s a national passtime. When people don’t have it they’re talking about it.
Han: One big vomit contest?
Jag: Pretty much.

Emilie har ett mycket bra inlägg ang. utbildningsministers hjärnsläpp betygsdebatten. Läs gärna. Min favoritgrej med inlägger är dock inte hennes (utmärkta) argument, utan följande citat:

""Det är viktigt att lyssna på expertisen," sa Jan Björklund innan han blev skolminister. "Trovligt," säger jag*.  (*Jag har vuxit upp i Jönköping)"

Ack så sant. Jönköpingska låter inte som någon annan småländska; jag kan fortfarande inte uttala Huskvarna ordentligt (Heuskvåna. Jag får bilder av kylskåpskillar i huvudet bara jag tänker på det.)

 

Men vad i helvete? TV4 sänder inte grammisgalan i webbteve? Vad ska jag göra nu?

Inget kan de göra ordentligt. Idioooter.

Mem:

Årets vardagsglädje: Inredning.

Årets tacksamhet: Att jag fick jobb, och uppehållstillstånd.

Årets största förväntan och “hur kommer det kännas”: Jobbet? Men allvarligt, det tog halva året bara vänja sig vid livet.

Årets största besvikelse: Att maken inte lyckats skaffa bättre jobb; förseningarna i visumprocessen.

Årets största glädje: Arbetstillståndet och jobbet, igen. Och att vara här.

Årets största triumf: Se ovan.

Årets största “jag önskar det hade hänt mer under detta år”: Maken och jobbet igen. Att processen gått snabbare och att jag hade haft råd med mer kaffe.

Årets skönaste helg: Herregud, jag vet inte. Ngn. gång i augusti, när vi var lediga båda två och bara slappade.

 

Men fan vad tråkigt då. Mina egna:

Årets godaste kaffe: Sarahs, i November, Chai House.

Årets äckligaste kaffe: Starbucks en hel del vardagsmornar.

Årets mest överskattade fest: bröllopsfest med släkt i Helena, Montana.

Årets  mest lyssnade på nya skiva: delas liknande mellan Winnerbäcks Gaudava och Suzanne Vegas Beauty and Crime

Årets  teve: Nu Who, men allvarlig, någon måste göra ngt åt Russel T. Davis mer misogyna (hjärndöda?) drag innan han pajar så mycket att det inte går att laga mer. Och Good Eats.

Årets  mat: burritos! Och linsgryta under potatistäcke. Och thai.

Årets  tidning: The Stranger. Dan Savage blir mer och mer bäst för varje dag.

Årets  tidskrift:  Bitch Magazine

Årets museum:  SAM. Det enda jag besökte :(

Årets  bok: The Eyre Affair

Årets tvspel: Katamari Damacy. Alltid alltid alltid.

Idag ska vi prata om jobbet. Mitt jobb har en hemsida, årtusendets överraskning. Av diverse irrationella anledningar (irrationella för att de flesta vet att jag bloggar på tre olika ställen, och för att de vare sig bryr sig eller kan svenska) vill jag inte länka direkt, men hit kan man ju gå. På nämnda hemsida finns en liten nyhetsruta med de senaste släppen och nyhetsgrejerna. Jag hittar dit idag och inser att jag varit styleansvarig på de senaste fyra, alla som syns på förstasidan, och jobbat ensam på två av dem. Tjohopp.

Jag förtjänar löneförhöjning. 

Wow.

Det kan bero på att jag är trött, men jag skrattade just så mycket att jag knappt fick luft. I typ tio minuter.

Hattinstruktioner fr. Avigsidan 

Till webbteamet bakom winnerback.net:

Jag trodde väl ni skulle rycka upp er! Grattis, mycket finare nu. Lite mycket vita ytor kanske, men det är en mkt mer subjektiv smaksak. Nu fixar ni bara den konstiga svengelskan, så är allt kalas.

/mej

Nu har jag ett confession to make (’erkännande att göra’? teehee. ‘Ett erkännande att framföra’? ‘Någonting att erkänna’, helt enkelt?)

Förrförra veckan startade jag en modeblogg. Den levde i ungefär tio dagar, och slutades av följande anledningar:

a) Jag hade inte tid och inspiration till en layout, med zastica, min engelska blogg och denna att bygga om plus fyrtio timmars kodande i veckan på jobbet.

b) Det fanns inte nägra andra intressanta modebloggar att läsa eller länka till, med Fatale borta, bara tre lager bajs över hela den svenska bloggosfären.

c) Jag insåg att "världen behöver en modeblogg som vägrar använda orden ‘outfit’ och ‘cravings’" inte var tillräcklig anledning att göra det själv.

d) Det var ju en ganska dum idé trosts allt.

 

Plinga när ni förlålit mig. 

 

Okej.

Omdesign. Det kan jag stå ut med. MED VAD I HELVETE HAR NI GJORT? HAR ni ingen ordentlig webbdesigner? Det är i princip samma layout som innan, fast med färger och typsnitt som inte passar. Alls. Jag satte kaffet i halsen i morse, och var tvungen att visa mina kollegor - halva kontoret satt och skakade på huvudet. 

Svart och rött är otroligt svårt att få fint; alldeles för mycket kontraster. Det är precis så det går om man mjukar upp med en ljusgrå till texten och kanske lite subtila ränder. Och sånt.

Nu måste jag ta tag i mina trettitvå designprojekt bara för att bevisa att jag kan bättre än er vad ni kan. 

Aj mina ögon.  

Emilies wtf-situation får tyvärr vika sig för Åsas följande:

"Vårdnadsbidraget är skapat av medelklasspingstvänner för medelklasspingstvänner och är det något medelklasspingstvänner inte bryr sig om så är det andra människor."

Sammanhang.

Men fan DN, sluta vara trasig.

Nu har jag mötts av Internal Server Error på hälften av sidorna i fyra dagar.

Amatörer.